Svårt att somna

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
Trött. Vänder jag inte denna onda cirkel jag hamnat i dem senaste dagarna vet jag inte vart det kommer sluta. Har börjat få svårt för att sova. Som att jag inte riktigt kan slappna av hur trött jag än är. Ligger där och hör sambons tunga andetag vilket brukar få mig att somna, istället så vägrar hjärnan stänga av. Det surrar, tankarna går i 110 samtidigt som jag inte vet alls vad det är för tankar som håller mig vaken. Inte vill man peta på sambon som faktist lyckats somna och väcka honom, haha. Tillexempel nu, ögonen svider så trötta dem är men kan inte sova. Irriterande och leder till ont i huvudet. Tror det varit samma grej dem tre senaste nätterna. 
 
När man är vaken på kvällskvisten med trötta ögon som jag är så har man ju chansen att söka på alla onödiga frågor hjärnan vill ha svar på. Så som vart näst närmsta gymmet ligger. Finns det något nära förskolan Maja går i så man kan träna efter att man lämnat av henne, eller kanske om det finns någon nära jobbet. Svar: Finns ett nära jobbet, toppen!! Eller, på en karta ser det ut att vara nära jobbet. Sen om det är optimalare än att träna där man bor vet jag inte. Måste testa!
 
 
Annan fråga jag ställt googel ikväll är vad symtomer för ibs kan vara. Misstänker att jag har fallit under den kategorin då min mage är risig för lilla minsta. Utesluter numera lök och vitlök ur kosten. Inte lätt när man ska äta ute för lök är typ i allt... suck. Svar: Mycket stämde in på vad jag upplever... hmm typiskt.
 
Gårdagens frågoa var kring adoption. Alltid undrat hur det går till. Legat vaken som liten och funderat dessa frågor. Måste man vara gift eller kan man adoptera ändå. Kostar det? Får man välja barn eller hur funkar det? Kan ju inte vara gratis. Svar: Ja, det kostar.  Vad jag fick fram är att man som ensamstående och gift par kan adoptera, dock inte om man är sambos. Första tanken är ju att det är helt olågiskt. Varför som ensamstående ska man kunna men inte som sambooos men ligger säkert en vettig förklaring bakom det hela... eller (?)... Sen fattar jag det som att man kan önska ursprung på barnet men att välja till punkt och pricka går inte. Tror dock det är beroende på vart man adopterar ifrån. 
 
Har även legat och funderat på grannarnas fönster. Hur tänker man när man har kvar julbelysningen? Julen var ju ändå för 3-4 månader sedan. Nerplockat ska det vara men nopp, en av grannarnas fönster har fotfarande julbelysning. Ett annat fönster har jag sett att någon tittar på tv, vad dem tittar på undrar jag då? Serie kanske, eller så sitter dem och zappar sig igenom tv programen som går då. Frågan är ju. Egentligen är det inte mycket jag ser in i andras fönster, dels för att det är sent och dels för att dem felsta har nedsläckt. Men frågar mig själv om dem flesta verkligen sover... Ni hör ju, en fråga efter den andra haha.
 
På de, så börjar tankar kring en själv dyka upp. Egenskaper man vet är bra som man grubblar på blir helt plötsligt inte bra. Dåliga egenskaper som plötsligt blir ännu sämre. Samtidigt som tankarna går såhär försöker jag vända på dem och inte analysera mig själv, att inte kritisera och trycka ner saker som jag vet faktist är bra. Tror det blir såhär för att jag är trött. Hjärnan jobbar ändå och vipps så tänker den dumheter. Som jag skrev i början. Måste vända denna onda cirkel och bara slappna av när man ska sova. 

Flytten och dagen

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
 
 
Dagarna rullar. Nu har vi bott i evakueringslägenheten i kanske två veckor. En- två lådor ligger kvar och släpar men känner att dem inte är värda att packa upp. Innehåller inget som man måste använda och bara åkt med denna miniflytt. Skönt att lägenheten ser ut precis som våran till hur rummen ligger osv. Enda skillnaden är ju att det inte finns någon tvätt eller diskmaskin samt att det är annan tapet. 
 
Innan flytten hit fick jag lite tid för mig själv och då passade jag på att fota lite. Blev inte som jag tänkte mig men när blir det någonsin de, haha. Känns skönt för kameran följer med mer och mer vart jag än går. Kanske kan det vara så att man blir omotiverad när det är vinter då man kommer hem när ljuset är dåligt. Nu ska man bara hitta tiden och orken till att redigera bilderna också, haha. 
 
Strax blir det lite parklek med lilla Majsan och hennes kusiner. Jag och Majsan har varit mycket ute bland parkerna utanför lägenheten dessa lediga dagar. Maja tycker det är super kul och trött blir hon så mycket som det busas haha😊 Senare blir det av till mina föräldrar för att grilla lite. Akira behöver lite kärlek från Kristofer då det var länge sedan dem sågs. Hunden älskar honom mer än vad hon gör mig. Helt osynlig är jag när han står bredvid 😂 💖

Lugnet innan

Läget just nu är lugnt. Men detta är lugnet innan stormen kommer. För det är lugnt just nu. Vaknar, åker till jobbet, kommer hem där vi gör vår grej och sen sover. Lugnet. Snart ändras det. Snart är det dax att byta jobb igen. Under nya jobbveckan ska det också flyttas då våran lägenhet ska genomgå operation stambyte. Hatkärlek till stambytet kan jag säga, hatkärlek! Hur som flyttas det till en annan lägenhetsbyggnad på samma gata. Skönt de, slippa bo i en liten evakueringsbod. Känns som en kaos månad är på väg, haha. Absolut inte kaos på ett negativt sätt utan mer positivt om något. Nytt jobb och slippa evakueringsbod är ju bara positivt. Kaos där mellan hör väl ändå till😉
 
Varför jag känner hatkärlek till stambytet är för att dem kommer ta bort badkaret. Mitt hjärta i lägenheten. Okej, nej kanske inte hjärtat i lägenheten då vi har diskmaskinen, tvättmaskin, torktumlare som får livet att gå lite smidigare. Badkaret är dock en underbar uppfinning och jag ser gärna att den är kvar men icke. Den ska tydligen bort. *krokodiltår*. Vad som mer är negativt är att garderobsdörrar håller på att rasar samman men inget dem planerar att fixa nu. Eller jo, i hallen men inte garderoberna i sovrummen som är mest slitna. De kan jag störa mig på. Ska inte gräva ner mig i det negativa då stambyte kommer med mer positivt. Nytt kök och nytt badrum, hur härligt? Mest ser jag fram emot ett helt kylskåp och en hel frys🙏
 
Annars har jag ett otroligt skapande sug. Vill fota, fota, fota men vill att det ska bli bra så är bara ute på Internet för inspiration just nu haha. Skulle vilja ta lite roliga bilder med lilla Maja men känner att planering innan är vad som krävs. En klar idé i huvudet för att kunna effektivisera den tid jag får av tösen. Tidigare har jag fått en 15 minuter utav hennes tid innan de ska hittas på annat haha. Just därför krävs en färdig bild i huvudet för få fram lite roliga bilder. Kul tycker hon dock att det är i dem 15 minuter sen ska det lekas hejvilt med annat😂 Älskar att hon ändå vill fotas, hon görs så fin på bild. Återstår att se vad hjärnan drar fram för idéer. Har redan några på g i huvudet🙌
 

Måste sätta stopp för dessa tankar

Celluliter mina vänner. Hur snyggt är inte de? Fast nee, helt ärligt är jag för influerad av dagens media för att som första tanke tycka att det är snyggt. Det första jag ville när jag såg denna bild va att redigera bort allt till en slät och fin hy. Stoppa bandet fick jag göra för mig själv. Inte är det fel på mig inte, jag är fin som jag är även med celluliter, jag är fin som jag är även med en hy som inte är slät. Föresten så har ju ändå dem felsta kvinnor de på kroppen så varför ska jag gå runt och tycka illa om de.
 
Förstår egentligen inte varför jag som första tanke skäms över lite celluliter på kroppen när jag aldrig tyckt illa om bristningar. Har till en början när man fick de i tonåren undrat varför men sen alltid tyckt att de är coolt på något sätt. Jag har blixtmärken på kroppen, typ haha. Måste sätta stopp för dessa tankar, lära och älska trotts lite skavanker här och var. 

En fredag som denna

Godmorgon folket. Här sitter jag på gymet och trampar. Fattar ingenting av denna maskin som liknar en cykel hahah. Allting bara blinkar och plötsligt blev det tyngre att trampa. Tredje passet i veckan blir detta och det känns bra. Träningsvärk mest överallt har jag👍🏽
 
Annars då? Massor händer men glömmer skriva det här. Funderar på de en kort sekund men så blir jag distraherad och glömmer, typiskt mig haha. Gör inte som mycket om dagarna än att jobba. Kommer hem och spenderar tre timmar vaken innan det är läggdags. Mer spännande än så är det inte haha. 
 
Helgerna är mer händelserika och denna helg som passerat var Kristofer, jag och min familj ute i Eskilstuna för att härja. Lite fik på espresso, vidare till spel för att fördriva tiden tills middagsdags. Så mysig dag fylld med skratt och trevligt sällskap. Har dock lite problem med att äta ute då min mage knappt tål någonting dessa dagar. Söndagen bestod därför av uppsvullen mage, magmassage och smärta. Ja kanske låter dramatiskt med smärta men får verkligen ont. Skratta eller gråta situation blir det verkligen 😂 
 
Fredag idag är det också. Så härligt, verkligen. Halvluddiga planer inför helgen men spännande saker ska väl ske ändå. Vi har pratat om att baka. Jag tänkte något simpelt som att smälta choklad och ösa över flingor men då drogs det på rejält och någon tyckte bullar va bättre. I mitt huvud känns bullbak som 1000 steg och otroligt komplicerat men visst, får väl försöka haha. Kanske blir det en vistelse till något badhus eller kanske lite bus med Majas vän. Vi får se vad helgen har att erbjuda✌🏼
 
Coolsyrran och jag✌🏼
 

Frånvaro, missade månen och lyx

Mot jobbet åker jag. Har haft det riktigt lyxigt hela veckan där jag kunnat ta bilen till jobbet. Sparade säkert mer än en timme varje dag på de, rena rama lyxen. Nu är det dock tillbaks till bussåkande och trevligt är de med men lite mer tidskrävande hehe. 😄
 
Den senaste tiden har jag knappt slagit upp datorn om inte för att titta på serier. Därav frånvaron här. Om kvällarna sitter jag istället och ritar på små fyrkantiga papper. Planen är att rita hela alfabetet i bilder. Apa för a, bil för b osv. Har ritat fram till s så lite kvar är det. Tänkte försöka få ihop ett inlägg med det hela. Vad, hur, varför och till vad jag gör detta. 
 
Förresten, var det någon av er som såg blodmånen i måndags? Själv missade jag den. Eller var vaken kring den tiden det sas att man skulle se den. Såg dock inte skymten av den från ett enda fönster så gick och på mig igen, haha. Var ju vaken för att få bild på en blodmånen för några år sedan. Mitt på natten var det och exalterad som bara den. Fick mig se små glimtar av den men just när jag skulle knäppa bilderna gick månen i moln, haha. Typiskt min tur😂

Nytt år, ny tv, slitet hår

Godmorgon! Otroligt trött är jag just nu men ser ändå fram emot vad denna dag har att erbjuda. Nytt år har det också lyckats bli, helt otroligt så snabbt tiden gått. I och med nytt år så ska jag fundera ut lite mål att uppnå 2019. Oavsätt om man klarar målen eller bara tittat på dem under året tycket jag ändå det är skönt att ha några nedskrivna, då har man något att sträva efter. Ett jag redan jobbar på är att bli mer positiv. Skadar ingen att jobba på och är bara bra för en själv😉 Första tanken om många ting är bara det negativa och de ska ändras.
 
 
Tre bilder från dagarna som gått. Stora bilden är på min fina sambo. Där står han och fixar för att den gamla tv ska monteras ner för att ersättas av en ny. Den gamla tv ska sedan mö retas upp igen i vårat sovrum. 
 
Grejerna i hissen är allt julpynt samt emballaget till nya tv. Farväl julpynt för denna gång kan man säga. Tycker vi fick till det så mysigt hemma med allt julpynt men är dock lite glad att ta ner julkulorna då dem släppt efter så mycket glitter på golvet haha.
 
Bilden på mig och min kärlek är en bild från den omtalade 24 december där man byter klappar. Hur mysig bild? Kanske lika mysig som självaste dagen blev. Vi fick hela tjocka släkten samlade i vår lägenhet. Okej, nej inte hela släkten men mina syskon samt föräldrar och Kristofer föräldrar. På förmiddagen kom även hans syster med barn och mat på lite julmys. Va lite nervös innan, tänk om man glömt något superviktigt liksom. Hela dagen blev en stor success och det bjöds på enormt mycket skratt! Enda som glömdes bort var att tillaga rebenspjällen som Kristofer hade sätt så mycket fram emot haha😂
 
 
Så bjuder jag på en liten bild på mig. Mitt hår har blivit otroligt långt likaså mina naglar. Till skillnad från naglarna måste jag nog kapa av någon centimeter på håret då det säkert va runt ett år sedan senaste klippning. Vet inte hur jag med denna taktik någonsin ska få längre hår än vad jag har. Klipper mig så sällan att det hinner bli långt men måste alltid kapa ner det till samma längd som varje gång jag klipper mig, haha. 
 

Helgen + dagens inte så speciella planer



Godmorgon! Sitter på bussen på väg till jobbet. Som alla andra dagar hade jag mycket hellre legat kvar i sängen för den är sååå skönt. Bara ligga där inlindad i täcket och gäsa. Men så ser inte livet ut så va tvungen att slita mig upp ur sängen. Kanske bra de så mån får vardagen att börja rulla, haha. 

Inga speciella planer idag. Jobb, hem, äta och förhoppningsvis lite träning. Om inte träning måste jag redigera lite bilder. Har börjat beta av en hel del bilder vilket jag är oerhört glad över. Har varit lite ångestframkallande att redigera med tanke på högen som är oklara. Sakta men säkert minskar det👍



Helgen... som vanligt rullar den iväg som på en timme. Poff så va den över, helt otroligt. Lördagen bestod av småbarns kalas. En tvåårig liten kusin till Maja fyllde år. Trevligt och kul var det men mensvärk från hell hade jag. Fick en del bilder från den dagen men inte alls lika många som jag velat och de beror på just mensvärk. Konstigt det där, tog två Alvedon på morgonen när jag kände smärtan smyga sig på men dem hjälpte bara i ca 30 minuter. Konstigt och irriterande. Söndagen kändes som att den skulle va lugnt men när man la sig somnade man som en bebis. Det bakades, det lektes, det pratades, det blev bebis mys och så pratades det lite till samt fikades. Någonstans där emellan fick jag snabbt fota Maja lite. Super mysiga bilder och sällan blir det något annat när man fotar henne 🤗


December först men sen... 2019

En bild tagen av syrran på mig och Maja. Hur söt? Den lilla tösen fyllde hela tre år för några veckor sedan och kalasades gjordes. Tog lite bilder som dyker upp inom sin tid. Nöjd är jag inte med bilderna men fick några fina bilder man kan spara på. Den treåriga tösen sprang runt på sitt kalas med en riktigt fin prinsessklänning och såg så sör ut, som hon alltid gör 
💖
 
Annars då? Har gått runt och mått upp och ner dem senaste veckorna. Med andra ord en bergodalbana som vanligt. Men, men förhoppningsvis vänder det nu när året börjar dra sig mot sitt slut och det snart ska inledas ett nytt. 2019. Hur sexigt låter inte de.. Tvånollnitton... Asså wow, längtar så haha. Ska dock ta mig egenom den sista månaden december som innehåller en massa skoj. Men sitter och hoppas innerligen att nästa år kan bjuda på lite mer smile och en mer samarbetsvillig kropp. Klagar inte på min kropp sådär, men lite nog har man fått av att få det ena efter det andra😏. Sen hoppas jag på en massa äventyr och roliga händelser så väl som i vardagen men även i jobbfronten. Spännande...

7 november

Hur gosig är inte denna bild ❤ En dag i förra veckan , tror det var i helgen men inte 100, då tösen vaknade tidigt. Fick bli lite morgongos medan Kristofer (min fina sambo) fick sova ut lite. Hon hade paddan i knät och jag datorn men de höll sin inte länge. Bilderna jag satt och redigerade var 1000x mer intressant än de paddan hade att erbjuda. Slutade med att vi satt och tittade på bilder från när jag och syskonen var små samt bilder på Akira. En massa kramar bjöds det även på, riktigt mysigt att starta dagen så.
 
Idag är det onsdag och lagom trött är man. Så trött att jag har huvudverk men hoppas på att den försvinner med lite vatten i systemet. Trött är jag antagligen för att man inte lagt sig tidigare då jag börjar tidigare. Normalt börjar mina arbetsdagar vid nio men vill jobba lite extra för att kunna spara mer så istället blev det start kl sju för mig.
 
Dagens planer är att ta sig igenom denna arbetsdag och sedan bli upphämtad av Kristofer. Direkt ner till mina kära föräldrar och syskon för att hälsa på, prata lite och bara ha de trevligt. Antar att det blir en trött Jennifer imorgon också för det tar sådan tid att ta sig ifrån föräldrarna haha. Man säger hejdå men så fortsätter det att pratas, säger hejdå men så fortsätter det att pratas. Rätt som det är har man stått i hallen och sagt hejdå 55 gånger men inte kommit någonstans, haha. De är charmen med min familj, tror dock inte jag är ensam om detta😉

Hur är man sjuk?

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
Godagens. Ligger häär på soffan med halsont från hell och en massa annat som bara får mig att känna mig riktigt hängig. Rastlös delux är jag också. Undrar helt ärligt hur man är sjuk, eller snarare vad gör man? Haha. Är ju aldrig hemma när jag blir sjuk eller jag typ har lite ont i halsen eller har lite hosta. Tar mig fotfarande till jobbet. Varför jag idag är hemma är för att jag typ har allt. Har ont i halsen, öronen, nacken, ryggen, ont i hela kroppen och spänningshuvudverk. Samt att kroppen vill hosta med måste hålla emot för att det gör så fruktansvärt ont i halsen då. Fryser, oj oj vad jag fryser fastän jag kan vara hur varm som helst men fryser gör jag. Som tur är blir jag inte sjuk ofta.✌ 
 

Åtta år!

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
Godmorgon folket! Ligger här i sängen med datorn framför mig och lider. Vaknade upp med saharaöknen i munnen och värre kändes det när jag svalde. Fast nu, en halstablett senare börjar det kännas bättre faktist🙌
 
Hur som, I stumble upon the fact att jag tydligen har bloggat i hela åtta år. Helt sjukt ju! Många bilder, många uppnehåll, många texter och många år. En liten del till min stora kärlek för bilder är tack vare bloggen. När jag väl började ta mycket bilder ville jag få utlopp för min kreativitet och visa det för alla jag kände. Visa det genom min blogg. Så många lediga stunder gick åt att tänka ut vad jag skulle fota härnäst och sedan ladda upp de på bloggen. Väldigt kul och här sitter jag idag och känner att dessa åtta åren verkligen fått mig att utvecklas i både det kreativa men även hur jag tar bilder. Lite ringrostig är jag just nu då kameran inte används lika flitigt som jag vill men det blir nog bra ändå, haha. Åtta år, rätt sjukt att man bara inte släppt bloggen. Härligt att jag ändå kikar in hit och skirver av mig, lägger upp bilder så jag har någonstans att blicka tillbaks till.

En händelserik helg

Godagens! Måndag och ännu en helg från 2018 har passerat. Denna känns som den bara flög iväg men trevligt har jag haft det, mysigt även.
 
Låt oss börja på fredagen där jag slutade jobbet vid sex och körde skutan hemåt för att byta om. In i bilen igen, tillsammans med sambon för att köpa lite mat för att sedan åka och hälsa på F&A samt deras nyfödda lilla knodd. Känns som jag aldrig hållt i en bebis och om jag gjort så tror jag det var hela 16 år sedan då syrran Natalie föddes. Hur som, nervöst var det att få hålla i en nyfödd. Sen kände jag mig så rädd att typ tappa barnet. Det gick bra kan jag lova, inte tappade jag henne och skönt de då mitt samvete inte hade förlåtit mig... När man först fick den lilla bebisen i sin famn så vågade jag knappt röra mig men efter en stund släppte det lite och man vågade röra sig lite. Rörde barnet på kinden, handen och titta på dem små små fötterna och asså åhh, så söt, så len och så liten 😍 Det var verkligen en mysig fredag och superroligt att sitta där och skratta tillsammans med min sambo samt F&A.
 
Lördagen kom och mer bäbismys blev det på morgonen. Denna gång fick sambons dotter också hälsa på lillen. Så söt och försiktig när hon fick upp bebisen i sin famn. Smekte fingret på lillens kind, kände på fingrarna och bara va så försiktig. Synen på de fick hjärtat att smälta och klart lördagens sötfaktor 2.o. Efter någon timme där kilade jag och sambon iväg på äventyr i lite olika affärer. Hittade inget speciellt sådär förutom någon liten present till bebisen. Väl hemma igen kommer jag faktiskt inte ihåg vad som gjordes. Antagligen lite mat och sedan bara gosa ner sig i soffan tillsammans.
 
Söndagen bjöds på lite häng hemma hos mina föräldrar. Lika spännande varje gång att åka ner dit då det renoveras höger o vänster. Kul att därför få se framstegen från förra gången man varit där. I vanlig tur och ordning lyckas jag och sambon inte klaffa till det så att Josefine är hemma. Denna gång var hon på jobbet så henne såg man tråkigt nog inte. Men är ändå glad att mamma, pappa och Natalie var hemma. Får inte glömma furrbollen Akira🐶. Grillad mat, skratt och glass= mys!
 
De va min helg sörrni. En väldigt social helg (kan man utrycka sig så haha?). Häng med bebis och hennes föräldrar, häng med Lilla Maja (sambons dotter), häng med mina föräldrar och bäst av allt var min kärlek alltid nära. Inte för att vi brukar vara långt ifrån varandra men uppskattar verkligen varje dag med honom och varje stund vi får uppleva saker tillsammans som denna helg. Tanken var att vi skulle träna fredag och söndag med det blev inte av så denna vecka får man träna hårt💪
 
 
Inga roliga bilder från denna helg så bjuder på denna.

Träningsvärk?

 
Godagens! Nu står jag på toaletten och ska strax borsta håret. Men först, ett litet blogginlägg! 
 
Dagen har bestått av träning, jobb, mat och träning på nytt. Oktober inleddes med träning och målet är att försöka hålla det uppe 3-4 gånger i veckan vilket har gått bra so far. Idag blev det två träningspass, en själv på morgonen och en på kvällskvisten med sambon. Hur mysigt?! Har gått runt med träningsvärk deluxe sedan jag återupptog träningen och morgondagen lär inte vara något undantag. Min älskling fick magen min att jobba lite med olika magövningar och känner redan träningsvärken krypa sig in. Hur härligt som helst för då känns det som man gjort något vettigt av träningen 😉 Nu håller jag alla tummaroch tår att jag orkar hålla i träningen, älskar det verkligen!
 
 
 

Hellloo

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
 Hejsan bloggisen. Det optimala vore för mig att ligga i sängen sovandes just nu. Har dock börjat fått sådant klii i fingrarna att redigera klart bilder från månader sidan, kanske till och med år sedan. Vill beta av dem först innan jag ger mig på dem senaste jag fotat och innan jag ger mig på att fotta ennu mer bilder. Så långsamt men säkert redigeras det. Orkar inte lägga ner någon enorm tid på alla bilder så lite snabbt och simpelt får det bli. Ska dock snart natta kudden för en automatisk väckarklocka befinner sig i denna residens så klokt skulle det vara för min del. 
 
Hur som, innan dess bilr det ett litet snabbt inlägg här. Sedan sist berättade jag om att jag var fri från huvudverk tack vare utbytt spiral. Från hormon till hormonfri. Hade i den i 1 1/2 månad och sedan fick jag nog. Spiral är inte för alla brukas det sägas, de gällde för mig. Min kropp gillade det inte. Klart att det hjälpte mot huvudverken och fick den att försvinna men istället fick jag någon otrolig mensverk. Veckan innan jag skulle få mens fick jag mensverk. Allt från illamående till ömma bröst. När jag väl fick mensen höjdes växeln och på den redan jobbiga mensverken lades kramper på, otrolig magont osv. Så samanlagt gick jag runt och hade ont i 2 veckor. Ja, jag hade inte den spiralen i länge, men att sitta och vänta på att kroppen skulle vänja sig fans inte på kartan. Att stå ut med den sortens ont va bara inte kul. Så nu mina vänner har jag bytt till p-piller som dock har hormoner. So far so good och hoppas verkligen att huvudverken håller sig borta. Varför jag skriver ut detta är både för mig själv men även för att kanske hjälpa någon annan själ där ute, haha.
 
Förutom att jag har bytt preventinmedel, har man även bytt jobb. Nu står man återigen på ett lager och har sig. Mer spännande än så blir det inte förutom att jag får göra något annat än att bara köra truck, wihhoo. Så detta år har jag alltså jobbat på ett lager till att leverara glass till att återgå till lager fast med andra arbetsuppgifter. Skojsigt. Och nej, hoppar inte så mycket mellan jobb för att jag inte kan behålla ett. Jobben jag får är oftast säsongsbetonade och när högsäsongen dör ut gör även mitt kontrakt de. Söka vidare måste jag därför göra och varav den anledningen hoppas det mycket mellan olika jobb. Helt ärligt så är man lite trött på det. Vill ha fast jobb och inte behöva byta varje 15 minuter för att konstraktet rinner ut. Meen hoppas snart på att den önskan slås in.
 
Ohh, tycker de jag skriver på riktigt är ointressant och därför dras jag inte riktigt till att blogga längre. Men sitter ändå där och verkligen vill ha upp inlägg om dagen och vad som har hänt haha. Hur som så hoppas jag på att det ska bli lite förändring från min del. Som jag skrivit många gånger förut så älskar jag att läsa tillbaks och se vad som hände där och då. Så får nog ta mig själv i kragen och bara skriva, bara fota och bara lägga upp det här. Tihi, de låter som en plan...

Spindel, spindel... Åhh du söta spindel

Godagens! Vill tipsa er om en grej, sak eller snarare ett kryp. Eeeeen Spindel!! Inget större fan av spindlar så men skriker inte med armarna upp i vädret så fort jag ser en heller. Hur som, denna spindel är asss söt och har totalt fångat hjärtat mitt. Låt mig välkomna Lucas the spider, wiiihhooo!! Min sambo tycker jag är knäpp som fascineras samt smälter så fårt jag ser dessa klipp. Jag frågar mig varför han inte gör detsamma, jag menar hur söt är han inte haha. 😍
Jag kanske är knäpp ändå, haha.

Huvudverk?

 
Bild från mobilen. Fotade med kameran från detta tillfälle så dem bilderna kommer snart😙
 
Sitter på bussen, första gången på länge. Börjar lite senare, första gången på länge. Vad som däremot verkligen är första gånger på vad som känns som evigheter är att jag inte har huvudverk. Eller huvudverk kan jag fotfarande få men inte alls lika ofta, inte alls lika smärtsamt och framför allt inte alls lika dödande på energin. Starkt att använda de ordet... dödande. Men i ärlighetens namn var huvudvärken just de, dödande för energin. Så pass att jag knappt orkade ta mig upp för att jobba. Varför jag inte bara ringde in sjuk är ju för att man måste leva. Leva gör man genom föda och föda kostar vet ni.
 
Att slå upp ögonen på morgonen med vetskap att dagen mestadels kommer innebära smärta och kämpande är jobbigt. Att gå och lägga sig med vetskap att morgondagen kommer se i princip ut som den som just passerat, ännu jobbigare. Jobbigast är ju att jag kännt mig så orättvis och ohjälpsam här hemma. Svårt att göra något när kroppen verkligen inte okrar men har försökt stenhårt. Varje gång jag försökt kan jag själv tycka att det inte räckte hela vägen och att jag skulle kunna ha gjort mer. Ännu värre mådde man dem veckorna sambons dotter är här. Vill leka med henne, vill gå ut till parken för att gunga eller leka i sanden. Blev så ledsen för 98% av alla gångerna orkade jag inte. Ibland tvingade jag mig ut för hennes skull, för att hennes skratt och leende när man puttar på gungan gjorde en själv glad. De fick en att glömma bort smärtan för en sekund, känslan av att kroppen snart bara lägger ner och kolapsar. Dem gångerna jag orkade ta mig ut så var det absolut värt det, som belöning fick man höra de genuina skrattet och se de gulligaste leendet. 
 
Hur känns det då? Åhh, jag är så mycket piggare, så mycket gladare och uppskattar livet betydligt mer. Uppskattade livet förr med men livskvalitén bara störtdyker när man har 0 energi. Jag är glad för igår hade jag tillexempel energi till att städa undan i lägenheten. Sprang runt i nästan varje rum och plockade. Något som var rena tortyren förut för att energin till det bara inte fanns. Igår kände jag mig även utvilad när jag vaknade, helt klart första gången på länge. Är så glad att energin för det mesta är tillbaks. Känner mig lite läskig vid matbordet då jag kan komma på mig själv att sitta och bara stirra på sambon och hans dotter när dem busar med varandra. Där sitter jag, framför dem, och bara stirrar. Sitter där och lagrar stunderna, sätter dem små detlajerna på minnet och bara känner hur koppen fylls med glädje. Glädje men framför allt kärlek till dem båda. Är så glad att få dela mitt liv och min vardag med just dem två och att få sitta där vid matbordet och höra skratten som fyller rummet. Kanske låter lite klyschigt eller som att jag överdriver, men noooo. Känner uppskattning till livet på ett helt annat sätt nu. Uppskattar små saker likaväl som stora på en helt ny nivå. Och tro nu inte att jag har gått utan huvudverk i två dagar, får det nästan att låta så haha. Har nog varit smärtfti i en- två veckor. Bliss på riktigt! 
 
Vet jag varför jag hade denna hemska huvudverk då? Japp. Troligen på grund av en hormonspirla. Helt sjukt. Var hos vårdcentralen så mycket att jag trode jag skulle bli fattis, typ. Ne nu överdriver jag men var där en del. Fick säkert 8:ish tabbleter utskrivna som inte funkade. Men all along var det en spiral detta berodde på. Helt sjukt!!  För säkert en månad sedan var jag och bytte ut den till en i koppar. Helt frid och fröjd var det inte dem första två veckorna men sen, sen släppte huvudverken sakta men säkert. Nu känner jag mig mer levande, mer pigg och absolut mer glad. Wihhii för mig. 
 
Ne nu måste jag strax kliva av bussen så kan nog fortsätta på detta en annan gång. Byy så länge💖

Hello, is it me your looking 4

 
Hej hej! Ett tag sedan vilket det var gången innan dess med. Vet ni vad, är inte ett dugg ledsen över de för någon annans skull än min egna. Bloggen skriver jag för att komma ihåg och se tillbaks till, som jag sagt många gånger innan. Den enda som förlorar något på att inte skriva är lilla jag. Samtidigt vill jag be om ursäkt, haha, för dem som läser bloggen och faktist väntar på lite text ihopbakat med bilder. 
 
Måendet är det som orsakar detta. Som nu, ligger jag kl 21 på kvällen helt utslagen. De var jag redan när jag kom hem från jobbet men försöker hålla energin uppe de bästa jag kan för andras skull lika mycket som för min. Att gå och lägga sig direkt efter maten är inget liv för mig. Vill umgås, vill redigera, vill fota, vill orka träna och vill bara orka vardagliga sysslor. Så som livet ser ut just nu orkar jag inget mer än att hålla mig vaken tills det börjar närma sig läggdags. Då är jag den mest ledsnare men samtidigt lyckligaste som får gå och lägga sig. Ledsen för att jag inte orkat göra något mer än att dega på soffan i väntan på att få sova och sedan lycklig för att tiden äntligen är inne, de ändå som krävs är att sluta ögonen. Har säkert skrivit allt detta miljoner gånger men aa, vad ska man göra när detta är min vardag.
 
Hur som då. Livet suger när det kommer till måendet men annars så flyter det väll på. I helgen har jag faktist lyckats ta mig ur för lite självporträtt i skogen. Efter att ha sovit från fyra till sex på dagen fann jag energi fört. De kostade mig sedan dyrt sörrni. Myggbett överallt, stora som jordgubbar... typ. Eller de kanske är o ta i. Mer som stora blåbär man kan köpa i affären. Ont gör dem att få och kliar som bara den gör dem. Hoppas därför att det blev någon bra bild utav den smärtsamma gripen, haha. Annars så hann sambon och jag med att roadtripa med min familj, minus en syster, till söderköping för lite glassätande. Mysigt var det, speciellt när sambon aldrig varit där förr. Att få visa honom, dela med mig av ett ställe jag uppskattar och finner trevligt att besöka lite då och då... Mysigt är nog minst sagt vad jag kände och att få se samt höra hur han upplevde det😍🙏
 
Ne nu ska jag försöka sova. Räcker med att jag blundar så är jag redan där, i sovarnas land. Kan inte lova inlägg då jag mår som jag mår. Men lovar att jag tagit tag i det och försöker hitta många lösningar för att förhoppningsvis snart få en vändning på detta. 
Ha det bra🌸❤

När det älskas att stå framför kameran

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Asså är hon inte för söt, min sambos dotter. En liten tös som älskar att stå föramför kameran. "Ta bild mig" brukar hon säga när jag håller kameran. Jag tar upp den och tittar på henne genom kameran, då har hon redan ställt sig i en pose i väntan på att få höra klicket. Genast vill hon sedan se bilden på henne. Många minneskort är fyllda med bara bilder på detta busför och jag älskar det. Fånga minnen på bild som man sedan kan se tillbaks😍
Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8

"Ny" dator till lagning

Godmorgon. Sitter här hemma hos föräldrarna och lyssnar på hur det skramlar utifrån. Sambon och pappa håller på att fixar, trixar och donar inför systerns student nästa vecka. Man blir ju lite extra kär vid synen av sambons engagemang och hur dem får ihop det tillsammans😍
 
Den senaste veckan har jag kommit under fund med att min dator inte funkar som den ska. Har inte sagt det här men jag har införskaffat mig en ny dator några månader tillbaks. En Hp som man kan vrida bak och taddddaaa, där har man sig en surfplatta. Man får även med en penna för att kunna måla och rita på skärmen. Detta hela innebär att det alltid är touch på datorn. Just den funktionen har slutat att funka vilket leder till att pennan inte vill funka på datorn heller. Irriterande då jag just i detta syfte köpt datorn. Så på lagning ska den skickas och hoppas innerligen att det fixar sig för otroligt kul är det att sitta och redigera med en penna, haha. 
Tur för mig att jag har två datorer. Har kvar datorn som jag köpte ut i samband med att man slutade skolan. Inget större fan av den längre då jag upplever datorn seg. Helt enkelt klassad som en pensionerad dator, men funkar gör den allt och duga får den göra tills Hp:n är lagad. Ska försöka mig på att redigera och faktist få upp bilder här på bloggen fastän datorn är på lagning. Har ju redigerings program på andra datorn så det ska inte vara några problem så. The only thing som gör mig omotiverad är ju att den är seg men bestämd är jag. det ska inte hindra mig... Hoppas jag, haha. 
 
Tidigare inlägg