Resterande självporträtt

Nikon D750 | Nikkor 50 mm 1,8
 

Lyssnas på som mest

 
Ovan har ni dem fyra låtarna jag lyssnar på som mest just nu. Sam Smiths låtar går alltid hem hos mig fastän man inte riktigt relaterar till hans texter. Den första låten jag dock sätter på när jag lyssnar på musik är If I'm lucky. Texten är inte heller något att relatera till men vad som får mig att älska låten är hur danssugen jag blir när jag hör den. Danssugen blir jag även av låten Questions där jag får otroligt svårt att sitta still, haha. 

Självporträtt genom åren

Vet inte varför jag fick för mig att titta igenom mina självporträtt genom åren men här sitter jag och har lyckats få in en del av dem i detta inlägg. Alltid lika kul att gå tillbaks några år och jämföra dagens bilder med då. Påstår mig själv inte vara något pro på något plan alls men en klar utveckling är vad jag ser. 
 
2013
 
 Har haft bloggen sedan 2010 men skulle vilja säga att 2013 var de året jag började med självporträtt. Kommer ihåg hur otroligt nöjd jag var med den första och sista bilden. Tyckte verkligen att jag hade fått till redigeringen. Idag kan jag dock se vart det skulle behövas jobbas lite extra på i bilderna, eller backa några steg i redigeringen. Sen är det ju såhär att jag inte kan förvänta mig så mycket av dessa bilderna då detta är, som tidigare nämnt, bland dem första jag tagit på mig själv. 
 
 
 
 
 
2014
Efter 2013 märkte jag snabbt att det var otroligt kul att ta självporträtt. Mestadels för att det är mig själv jag fotar, finns inga förväntningar från andra och kunde leka bäst jag ville med bilderna. Lekte även mycket med photoshop vilket man kanske märker. En del lite galna redigeringar så som rött hår, bokeh över hela bilden eller att kontrasten dragits upp lite för mycket. Näst intill varje gång jag skulle sätta mig och redigera hittades nya roliga effekter att exprimentera med, så givet spenderades en hel del timmar framför photoshop. Favorit bilden från detta år är nog den första bilden. Kännde, när jag tog bilden, att jag verkligen lyckats med fokusen och att bilden bara blev super bra. 
 
 
 
 
 
 
2015
 Om jag inte minns helt fel va detta året då jag började fota i RAW format. Ser jag på bilderna så tycker jag att kvaliten bara blir bättre för varje bild. Kanske är det för att jag började fota i RAW och exprimentera eller att jag faktist började känna mig mer säker med kameran. Vissa bilder är skarpare än andra men i jämförelse med året innan ser jag en förbättring. Istället för att bara ta bilder i mitt rum traskade jag även mycket ut i skogen för att fota. Ser att jag fortfarande lekte lite i photoshop för att få till en intressant och rolig bild, ibland lyckades man men ibland inte. Från detta år är mina absolut favorit bilder helt klart den första bilden och den sista. 
 
 
 
 
 
 
2016
Kameran var inte vad jag i första hand sysselsatte mig med under dagarna 2016. Självporträtten blev av den anledningen lidande tråkigt nog. Sen tror jag även att jag hade lite idé torka. Försökte tidigare år att inte bara ta bilder i mitt rum mot en vit vägg för de hade jag helt klart tröttnat på. Även 2016 var jag trött på den vita väggen och försökte ofta redigera om bakrunden. Vid den fronten, just där och då, va inte riktigt mina photoshop kunskaper tillräkligt för att få till en spännande backgrund som va något annat än vit. Trotts de tycker jag att dem få bilderna jag tog under detta år ser bra ut. Från detta år är helt klart den första bilden men även den näst sista mina favoriter. Älskar skärpan och hur jag fick till det på den första bilden!
 
 
 
 
 
 
2017
 
Lite innan julen 2016 köpte jag mig en ny kamera, Nikon D750. En fullformats kamera utan en skärm som man kan vrida ut, vilket man kunde på min tidigare kamera. Att få till fokusen  och att bara få till några bra bilder på mig med denna kamera har till en början varit svår. Som med allt, ju mer du övar och nöter dessto bättre blir du och än idag lär jag mig något nytt varje gång jag tar upp kameran. Önskan med den nya kameran var att växa och känner verkligen att jag gjort de. 2017 har jag även lekt mycket med ljus och försöka förstå mig på den fronten. Riktigt kul är det men verligen något jag ska utöka mina kunskaper innom. Till bilderna jag fått till på mig själv kan jag inget annat än vara nöjd över. Redigeringen försöker jag hålla så simpel så möjligt men att ändå få till de lilla extra i bilderna. 2016 var ett år där den vita väggen var något som störde mig då jag upplevde bilderna tjatiga. Hur lätt var det inte att lösa de problemet? Åkte till ikea och köpte den mörkaste filten jag kunde hitta, billig var den dessutom. Hänga, klämma fast mellan möbler eller tejpa fast har varit min lösning. Tycker dem flästa självporträtten har sin charm på sitt egna sätt och därför är näst intill alla mina favoriter, haha.
 
 
 
 
 
 
 
 
Som sagt tycker jag mig själv se en otrolig utveckling när det kommer till självporträtten. I början tyckte jag nästan det var pinsamt att ta kort på sig själv och lägga upp det på bloggen. Idag kunde jag inte bry mig mindre, tycker bara det är otroligt kul med hela processen. Från att få en idé, ta fram allting, fixa iårdning sig (behövs absolut inte men alltid lite kul), få till inställningarna på kameran, redigera och slutligen få till en härlig bild. Alla dem delarna är något jag älskar att gå igenom och gör det inte för någon annan än mig själv. Lite som terapi för mig, jag går in i min zone, haha. Vad jag önskar inför framtiden när det kommer till självporträtt är att jag fotar mer helkroppsbilder, mera utomhus i olika miljöer men kan även se mig själv fota innomhus med någon rolig bakgrundsfärg. Börja leka lite med olika vinklar och inte alltid ta framifrån. Fortsätta leka med olika ljussättningar men även komposinering och hur jag placerar mig själv framför kameran är någon jag tänkt fokusera på. Vi får helt enkelt se vad framtiden har att ervjuda och om jag sitter här igen om 10 år och gör ett liknande inlägg. 
 
 

Mama and baby elephant

Nikon D5100 | Tamron 150-600mm
 
 
Titta vad jag hittade när jag tittade igenom alla bilder jag har på datorn. Tror nästan inte jag lagt upp denna bild här, inte 110% säker. Denna bild togs för runt två år sedan. Kommer ihåg hur otroligt nöjd jag var med den. Mamma elefant med lilla elefant bredvid varandra. 

A monk hiding in the fog

Nikon D750 | Nikkor 50 mm 1,8
 
 
Till en början skulle detta likna något tribal warrior aktigt. Vet inte vad det nu är men syrran tycker jag såg ut som någon slags munk, så vi säger så helt enkelt. Finns lite fler bilder från detta tillfälle men tänkte, jag tar det senare ;)
 

Jag är bland den bästa chaufför du kan hitta!

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
 
 
Tjena, hur är det med er? Med mig är det helt underbart. Livet rullar på åt rätt håll känner jag. Har lite motgångar till höger och vänster men inget som inte går att handskas med. Panikattackerna har åkt på semester för tillfället och hoppas på att den stannar där. Ångesten vill däremot hälsa på lite då och då, inte allt för ofta som tur är. Annars så har jag en hel del framför mig att se fram emot och kan knappt bärga mig, ska bli riktigt kul och är väldigt förväntansfull. 
 
Vet ni? Jag är, som titteln lyder, bland den bästa chaufför du kan hitta... Om du vill köra vilse och hitta nya fina ställen så ja, då är jag bäst på de jag gör. Lite åt fel håll har det helt klart rullat för mig. Skulle köra hem från Stockholm en dag men av någon anledning så tog jag fel väg och hamnade i Nyköping. Bor i lilla Flen och finns ingen anledning för mig att åka via Nyköping. Chocken där när jag såg skylten Välkommen till Nyköpings kommun. "Men va? Hur har jag hamnat här?" Har sedan den dagen märkt att jag inte alls kommer överens med GPS:n på mobilen. Antingen de eller så är det mina lyssnar kunskaper som är bristande. Eller, eller så kan det vara så att jag helt enkelt inte kan vara chaufför till mig själv samtidigt som man ska vara kartläsare. Så är det nog, helt klart.