Förhoppningsvis händer det

 Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
 

 
Mamma håller inte med mig, pappa hejar på mig, syrran tycker att jag är galen men säger "go for it" och dem närmsta vänner tvekar inte om att jag kommer klara det. Själv sitter jag här och undrar vad det är för någonting jag gett mig in på. Drömmarna tyder på att en del av mig tvekar, funderar på om jag verkligen kan detta. Samtidigt så skrattar jag åt mig själv i drömmarna och säger säkert "klart jag kan, varför skulle jag inte?".
 
Vad är det jag skriver om kanske ni undrar? Blanketter till antingen något som kommer vara det jobbigaste och tråkigaste i mitt liv, eller de som kommer vara det roligaste äventyret jag gjort, har jag skickat in. Lumpen... I Finland. De är vad jag har framför mig, det är de jag vill lägga ner min tid på ett tag framöver. 
 
Varför kan man fråga sig. Har på något sätt alltid tyckt att militären varit farsinerande och långt i mitt inre velat pröva på hur det kan vara. Samtidigt har tanken att söka till lumpen kvickt stängts ner, för jag är ju trotts allt tjej. Dumt nog är det så jag har tänkt, jag är bara tjej. Millitärs snubbar dök upp på skolan när jag gick i 8:an och intresset väcktes åter igen. Tanken att ställa upp på något liknande poppade upp men tviveln om att jag, som tjej, är för svag hindrade mig. Nästan. För, hallå, det är trotts allt en hel drös av tjejer före mig som har klarat detta. Varför skulle jag då inte göra det? 
 
 
Lumpen mina vänner, de ovan skrev jag någon gång i februari och sedan dess har jag varit i Finland på intervju och fått besked om att jag kommer göra lumpen snart. Lite nervös är jag då jag för det första inte kan språket, nästintill alls. För det andra har jag inte tränat regelbundet nu under sommaren och därför inte känner att fysiken är där jag önskar. Ännu mer nervös är jag då jag börjat få panikångest och så många berättar till mig att får jag inte till det, blir det inget för mig. Jag vill, åh herre vad jag vill detta. Jag vill utmana mig själv fysiskt och mentalt. Det känns som lumpen är ett steg för mig i livet jag bara behöver, en stark knuff för att lyfta mig själv. Men att få allt de ifråntaget för att jag helt plötsligt börjat få panikångest och panikattacker, förkrossad är de minsta jag blir. 
 
Jag känner att det är denna gång eller ingen gång. Jag har fått min tid, mitt datum då jag ska infinna mig på plats. Kan jag inte då, så låter jag detta bara förbli en dröm som aldrig gick i uppfyllelse. Har haft detta som mål att komma till i säkert tre- fyra år. Planerat att ungefär ett år av mitt liv kommer gå till detta, så blir det inte av nu så låter jag det gå. Känner att jag inte kan fortsätta planera bort ett år av mitt liv, vill ju göra annat. Målet för mig är nu att göra mitt yttersta för att jobba bort panikångesten och panikattackerna, träna tills fysiken är där jag önskar och lite till. Jag vill detta, har velat så länge. Hela kroppen blir helt adrenalinfyllt bara jag tänker på det. Samtidigt måste jag acceptera att jag kanske inte kan, men målet är att jag ska ta mig till den punkten att jag kan! 

√ Ta körkort 🚘

Har tyvär ingen bild på min bil men här är en där jag sitter i en, haha
 
√   Ta körkort  🚘
Har redan skrivit här på bloggen att jag tagit körkort men inte riktigt tänkt på att bocka av det på min bucketlist. Den 4 november 2016 klarade jag av teorin och då fick köra själv. Vilken befrielse och fy va kul det är att få köra bil. Nackdelen till en början har ju varit att jag inte haft min egna bil utan fått låna någon av föräldrarnas men i slutet av april så. Då köpte jag mig en gammal "liten" volvo som gör att plånboken lider varje gång den behöver mat. 

Cykla från en stad till en annan √

 
 
 
 
 
 
Samsung galaxy s6
 
I måndags tog jag cykeln och begav mig mot Katrineholm. En bock bredvid en punkt på bucketlisten får det bli. Var det jobbigt? Hell to the yeah att det var, inte att cykla dit eller hem utan att cykla med fetaste skoskaven på sidan av foten. Jag klarade det dock och glad är jag för de. Jag har inte någon jobbig träningsverk heller vilket känns skönt. 

Bucket list

Livet efter studenten är något jag ser fram emot men samtidigt inte. Vet inte vad jag ska göra!! Vill ju inte plugga vidare, inte just nu.
 
Som det ser ut just nu ska jag jobba sommaren ut men efter det vet jag inte. Alla dessa funderingar på vad man kan göra i framtiden fick mig att sätta mig ner och göra en lista på saker jag vill göra innan jag dör. Man kanske ska ta och bocka av några punkter efter sommaren? 
 
 
 
Bila genom några länder med härligt sälskap 🚙💨
Hitta ett jobb jag älskar 
Överkomma rädslan att misslyckas
Göra Lumpen 
Resa själv någonstans 
Sova under stjärnonra 🌠
Skinny dipping
Gå från en stad till en annan
Gå från en stad till en annan i ett annat land
√   Cykla från en stad till en annan 
Cykla igenom ett land eller en del av landet 🚵
Backpacking
Åka till Peru för att se matchu pitchu
Åka till påskön i Chile 🗿
√  Rida på en strand  🐎
Se norrsken och möjligtvis fota de
Bada isvak
Tatuera mig
Rida kamel i öknen
Fira jul på en strand
Uppleva en karnival i Brasilien 
Lära mig dansa tango 💃
Se en balettföreställning 
Åka gondol i Venedig 
Se en film i en utomhusbio
Bada i vattenfall
Bestiga ett berg 🗻
Spendera en natt i en träkoja
Gå på Lantern Festival i Chiang Mai, Thailand 🏮
Åka linbana 
Åka luftballong 
Skriva en bok- behöver inte bli publicerad 📖
Åka till Island och bada i varma källor
Bada i världens största pool i Chile
Gå på kinesiska muren
 Flyga helikopter 🚁
Gå igenom en labyrint
√   Ta körkort  🚘
Ta Mc körkort 
Resa till Afrika och fota djur
Få svart bälte i Taekwondo
Gifta mig 💍
Ringa någon mitt på natten för att spontant hämta upp dem och köra iväg på ett nattäventyr
Lära mig Finska
En vecka utan mobil och elektronik 📵
Besöka alla världsdelar
Gå på samma bro fram och tillbaks i en timme
Åka turistbuss i Stockholm 🚌
Sätta ett lås på the love brige i Paris
Testa på att vara vegan i ett halvår
Kunna gå ner i split
Åka till en trampoline park
Tälta i skogen ⛺️
Besöka ett ishotell