Imorgon bär det av mot psykologen. Har varit där en gång innan och låt mig säga, det är som terapi för själen. Hatar att gråta, jag grät. Gillar inte att öppna mig om de som ligger unger ytan, jag öppnade mig om vad som finns under ytan. Gillar inte att prata om det förflutna som tynger, jag pratde om de förflutna. Helt otroligt vad man kände sig skakig direkt efteråt, men endå så otroligt lättad.

 

Imorgon är det som sagt dags igen. När jag var där sist fick jag en läxa: Vad vill jag med livet? Så simpel fråga men ändå så svårt att bara svara på med en gång. Tror jag ännu inte har något bra svar och det har gått någon vecka. haha. Får klura på den till ikväll...