Sista veckan...

 
Vet ni, denna vecka jobbar jag mina sista dagar innan bebis. Helt sjukt att tänka så. Att jag ska bli mamma också, den är ju ännu mer ofattbar fastän det gått så lång tid. Kan knappt förstå det och ibland heller inte att jag faktiskt är gravid men det är jag och längtar något otroligt! Man vill ju bara veta vem det är som piruettar i magen😄
 
Jag har inget fysiskt jobb, men ska ändå bli skönt att få vara hemma. Känner efter påskledigheten att min kropp mår mycket bättre av att inte sitta på en stol 7-8 timmar om dagen. Det är där ischias nerven tar mest stryk för mig och på senare tid har jag även kännt av spänningar i ryggen. Kände inte av det alls när jag var hemma, kunde sova utan kroppskudde och faktist orka röra på mig mer. Samtidigt känns det konstigt att jag nu ska vara hemma, vad ska man göra liksom? 
 

Dem där två strecken

Det största jag har att ta med från 2020 är helt klart dem där två simpla streck. Två sträck som betyder hela världen och mycket mer. Dem där två strecken som berättade för mig att jag är gravid, att jag ska bli mamma, Kristofer tvåbarnspappa och Maja storasyster. Helt sjukt, men helt rätt på samma gång. 
 
Ja! Ja är gravid. Följer man mig på Instagram kanske man redan vet, men nu skriver jag det här med. Det här är något både jag och Kristofer velat ett tag men när pluset väl kom, det blev lite som att bli puttad av vinden, en enorm chock. Vi hade ju försökt ett tag så när det väl hände fattade vi nog inte att det var på riktigt, haha. Lyckan var och är ändå oändlig, äntligen!
 
I skrivande stund är jag i vecka 26. När man hade passerat typ vecka 15 kändes det som att tiden verkligen flög iväg. Innan dess gick det otroligt långsamt och tanken att få se sitt barn kändes som år fram 😂. Nu känner jag absolut inte så, känns lite som att man måste börja skynda på med förberedelserna för att säkerställa att man har det mest nödvändigaste inför bebisens ankomst. Annars känns det nästan som att man kan känna doften av framtidens bravader, det är en armlängd bort bara.
 
 
 
 
 
 

 Nikon D750 | Nikkor AF 50/1,8 
 

Ms.Klantig, de är jag!

Tjena! 
 
Tänkte att jag skulle kika in och berätta om en klantig men rolig grej jag lyckats göra... Jag ramlade ur sängen här om dagen. Det har ju varit så otroligt varmt så kring 2 på natten fick jag för mig, i mitt sovande tillstånd, att göra slut med täcket. Med att göra slut menar jag få bort den från min kropp, haha. Japp, dock hade jag trasslat in mina ben i täcket och tänkte heller inte att jag låg otroligt nära sängkanten. Sving med ett intrasslat ben, bang... Där låg jag på golvet och fattade inte riktigt vad som just hade hänt. Detta var ju för omkring fyra dagar sedan och Kristofer har inte slutat pika min klantighet😂
 
 
 
 

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8- Bild från min Instagram 👉Jenniferniirola

Dagen efter ett bra träningspass

Ni vet den känslan man har dagen efter ett bra träningspass. Känns som man har haft sönder musklerna, men man vet att inom en en dag eller två har kroppen läkt ihop sig och man är hel och starkare. Typ så känner jag efter att ha varit hos psykologen. Rätt nedbryten i själen men efter några timmar så läker man ihop igen, för att bli starkare och känna sig mer hel. De är klart skönt att vara där och flera gånger ska det bli.  
 
 
Snart blir det dax att hämta upp Maja från förskolan. Då ska vi åka förbi en affär för att leverera lite, iväg till biltema för att köpa sandpapper och sen hem för att laga mat. Efter maten får vi se om hon är sugen på att hjälpa mig med att slipa lite pinnar till hennes hus. Igår gick det i kanske 10 minuter innan hon ville att jag skulle göra det själv. Hon tyckte det var mycket roligare att limma dit pinnarna så de var hon gärna med på 😃
 
 

Happiness blooms from within

 
 

Är du tillbaks igen?

 
Älskar livet verkligen. Är lycklig med tillvaron, saker rör sig framåt och har inget så att klaga om. Trotts de kryper sig ångesten in i livet. Varför? Hur? Jag vet inte och det sör mig som bara den. Ena veckan är det bara en tung känsla vid bröstkorgen. Andra vecka är det panikångest och väldigt nära till attacker ibland. Känner inte att vardagen bjuder på så mycket stress att de ska trigga igång detta.
 
Har ringt vårdcentralen för att få hjälp med att bearbeta bort detta. Dem har dock semester så 19 augusti har jag fått min tid. 19 AUGUSTI!?! Kroppen tror att den ska dö nu, jag har ångest nu. Snabbt som bara den vill jag bearbeta bort detta innan det eskalerar. Tacksam för att hon på telefonen tog mig på allvar och gav mig snabbaste tiden möjligt men de gör det inte mindre tungt. 
 
Har hört att det ska vara bra att träna för att jobba bort detta. Har därför börjat gymma igen. Blir som en morot att ta sig till gymmet, vill inte leva med denna kännsla. Efter träningspasset har jag dock kännt mig döende i kroppen. Pulsen är hög och kroppen känns som den fått i sig något jag absolut inte tål för andningen blir väldigt tung ett bra tag efteråt. Jag vet, åhh vad jag vet att jag inte kommer att dö. Kroppen reagerar dock som att den ska.
 
Ibland undrar jag om detta är någonting jag kommer få leva med livet ut. Att man lyckas bearbeta bort det en stund för att det sedan ska komma tillbaks? Samtidigt vill jag inte tänka så, känns som man då gett upp och bara accepterat läget. Som att man tillåter sig sjunka i hålet av ångest. Nopp, de är inte jag och de tänker jag inte göra. Bearbeta bort detta är målet. Fram till min tid hos vårdcentralen får jag kämpa själv, lära mig att andas men syfte att rensa tankarna. Sänka pulsen och ha fokus på det allra positiva i livet!
 
En sammanfattning på det hela. Jag mår bra, väldigt bra men har börjat få ångest igen. Varför? Vet inte. Men jag mår bra om man bortser från ångesten och kämpar på💪

Hål och träningsvärk

Tjoho! Sitter här på soffan med träningsverk i svanken. Bytt gym och börjat träna sedan sist. Hur härligt som helst bortsett från att jag tränar det jag kan som att jag tränat i flera år. Resultatet är träningsverk så det gör ont i kroppen... I flera dagar. 
 
Jag har även tagit hål i örat. En helix på högra örat. Kliar som bara den just nu. Bilden ovan är tagen för typ två år sedan så där är ju örat orört haha. Är defenitivt nöjd med hur det ser ut idag. Tycker det ser coolare ut. Måste bara hitta lite coola matchande örhängen till alla hål.

Where flowers bloom, so does hope

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
 
 
  

Flytten och dagen

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
 
 
Dagarna rullar. Nu har vi bott i evakueringslägenheten i kanske två veckor. En- två lådor ligger kvar och släpar men känner att dem inte är värda att packa upp. Innehåller inget som man måste använda och bara åkt med denna miniflytt. Skönt att lägenheten ser ut precis som våran till hur rummen ligger osv. Enda skillnaden är ju att det inte finns någon tvätt eller diskmaskin samt att det är annan tapet. 
 
Innan flytten hit fick jag lite tid för mig själv och då passade jag på att fota lite. Blev inte som jag tänkte mig men när blir det någonsin de, haha. Känns skönt för kameran följer med mer och mer vart jag än går. Kanske kan det vara så att man blir omotiverad när det är vinter då man kommer hem när ljuset är dåligt. Nu ska man bara hitta tiden och orken till att redigera bilderna också, haha. 
 
Strax blir det lite parklek med lilla Majsan och hennes kusiner. Jag och Majsan har varit mycket ute bland parkerna utanför lägenheten dessa lediga dagar. Maja tycker det är super kul och trött blir hon så mycket som det busas haha😊 Senare blir det av till mina föräldrar för att grilla lite. Akira behöver lite kärlek från Kristofer då det var länge sedan dem sågs. Hunden älskar honom mer än vad hon gör mig. Helt osynlig är jag när han står bredvid 😂 💖

Ny energi🙌

Bussinlägg här dåå! Far mot jobbet nu och vet ni hur skönt det är. Har bytt avdelning på jobbet och tack vare de bytt arbetstider till 7-16. Halleluja! Sjukt vilken skillnad jag känner, mår så mycket bättre. Känner att jag får mer tid för att leva, haha. Pigg när jag kommer hem är man också, hur underbart? 
 
Med en nyfunnen energi så har jag börjat spåna mycket runt efter inspiration till självporträtt. Vill fota men behöver kommer ut ur mysbubblan av porträtt från axlarna. Vet att typ alla bilder på mig är så och den bubblan måste spräckas. Vill ha mer detaljer, mer helkropp, mer rekvisita, mer lekande med vinklar och mer bilder generellt. Kanske börja leka lite med kameran i helgen, med dem tankarna in mind.
 
 

The winter is coming but first lite höstbilder

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
 
Nu börjar snön täcka backen men här kommer jag med lite höstiga bilder, haha. Hösten är ju hur mysig som helst, lite små kyligt men det är då man tar och gosar ner sig i soffan med en filt och tänter något ljus. Nu när snön börjar komma tar man en ännu större filt och gosar ner sig med familjen, tänder massa ljus och bara njuter av tillvaron. Längtar tills det snöar rejält och man kan ta ut Majsan för lite härliga vinterbilder på när hon leker vilt.

Hur är man sjuk?

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
Godagens. Ligger häär på soffan med halsont från hell och en massa annat som bara får mig att känna mig riktigt hängig. Rastlös delux är jag också. Undrar helt ärligt hur man är sjuk, eller snarare vad gör man? Haha. Är ju aldrig hemma när jag blir sjuk eller jag typ har lite ont i halsen eller har lite hosta. Tar mig fotfarande till jobbet. Varför jag idag är hemma är för att jag typ har allt. Har ont i halsen, öronen, nacken, ryggen, ont i hela kroppen och spänningshuvudverk. Samt att kroppen vill hosta med måste hålla emot för att det gör så fruktansvärt ont i halsen då. Fryser, oj oj vad jag fryser fastän jag kan vara hur varm som helst men fryser gör jag. Som tur är blir jag inte sjuk ofta.✌ 
 

Åtta år!

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
Godmorgon folket! Ligger här i sängen med datorn framför mig och lider. Vaknade upp med saharaöknen i munnen och värre kändes det när jag svalde. Fast nu, en halstablett senare börjar det kännas bättre faktist🙌
 
Hur som, I stumble upon the fact att jag tydligen har bloggat i hela åtta år. Helt sjukt ju! Många bilder, många uppnehåll, många texter och många år. En liten del till min stora kärlek för bilder är tack vare bloggen. När jag väl började ta mycket bilder ville jag få utlopp för min kreativitet och visa det för alla jag kände. Visa det genom min blogg. Så många lediga stunder gick åt att tänka ut vad jag skulle fota härnäst och sedan ladda upp de på bloggen. Väldigt kul och här sitter jag idag och känner att dessa åtta åren verkligen fått mig att utvecklas i både det kreativa men även hur jag tar bilder. Lite ringrostig är jag just nu då kameran inte används lika flitigt som jag vill men det blir nog bra ändå, haha. Åtta år, rätt sjukt att man bara inte släppt bloggen. Härligt att jag ändå kikar in hit och skirver av mig, lägger upp bilder så jag har någonstans att blicka tillbaks till.

Självporträtt genom åren

Vet inte varför jag fick för mig att titta igenom mina självporträtt genom åren men här sitter jag och har lyckats få in en del av dem i detta inlägg. Alltid lika kul att gå tillbaks några år och jämföra dagens bilder med då. Påstår mig själv inte vara något pro på något plan alls men en klar utveckling är vad jag ser. 
 
2013
 
 Har haft bloggen sedan 2010 men skulle vilja säga att 2013 var de året jag började med självporträtt. Kommer ihåg hur otroligt nöjd jag var med den första och sista bilden. Tyckte verkligen att jag hade fått till redigeringen. Idag kan jag dock se vart det skulle behövas jobbas lite extra på i bilderna, eller backa några steg i redigeringen. Sen är det ju såhär att jag inte kan förvänta mig så mycket av dessa bilderna då detta är, som tidigare nämnt, bland dem första jag tagit på mig själv. 
 
 
 
 
 
2014
Efter 2013 märkte jag snabbt att det var otroligt kul att ta självporträtt. Mestadels för att det är mig själv jag fotar, finns inga förväntningar från andra och kunde leka bäst jag ville med bilderna. Lekte även mycket med photoshop vilket man kanske märker. En del lite galna redigeringar så som rött hår, bokeh över hela bilden eller att kontrasten dragits upp lite för mycket. Näst intill varje gång jag skulle sätta mig och redigera hittades nya roliga effekter att exprimentera med, så givet spenderades en hel del timmar framför photoshop. Favorit bilden från detta år är nog den första bilden. Kännde, när jag tog bilden, att jag verkligen lyckats med fokusen och att bilden bara blev super bra. 
 
 
 
 
 
 
2015
 Om jag inte minns helt fel va detta året då jag började fota i RAW format. Ser jag på bilderna så tycker jag att kvaliten bara blir bättre för varje bild. Kanske är det för att jag började fota i RAW och exprimentera eller att jag faktist började känna mig mer säker med kameran. Vissa bilder är skarpare än andra men i jämförelse med året innan ser jag en förbättring. Istället för att bara ta bilder i mitt rum traskade jag även mycket ut i skogen för att fota. Ser att jag fortfarande lekte lite i photoshop för att få till en intressant och rolig bild, ibland lyckades man men ibland inte. Från detta år är mina absolut favorit bilder helt klart den första bilden och den sista. 
 
 
 
 
 
 
2016
Kameran var inte vad jag i första hand sysselsatte mig med under dagarna 2016. Självporträtten blev av den anledningen lidande tråkigt nog. Sen tror jag även att jag hade lite idé torka. Försökte tidigare år att inte bara ta bilder i mitt rum mot en vit vägg för de hade jag helt klart tröttnat på. Även 2016 var jag trött på den vita väggen och försökte ofta redigera om bakrunden. Vid den fronten, just där och då, va inte riktigt mina photoshop kunskaper tillräkligt för att få till en spännande backgrund som va något annat än vit. Trotts de tycker jag att dem få bilderna jag tog under detta år ser bra ut. Från detta år är helt klart den första bilden men även den näst sista mina favoriter. Älskar skärpan och hur jag fick till det på den första bilden!
 
 
 
 
 
 
2017
 
Lite innan julen 2016 köpte jag mig en ny kamera, Nikon D750. En fullformats kamera utan en skärm som man kan vrida ut, vilket man kunde på min tidigare kamera. Att få till fokusen  och att bara få till några bra bilder på mig med denna kamera har till en början varit svår. Som med allt, ju mer du övar och nöter dessto bättre blir du och än idag lär jag mig något nytt varje gång jag tar upp kameran. Önskan med den nya kameran var att växa och känner verkligen att jag gjort de. 2017 har jag även lekt mycket med ljus och försöka förstå mig på den fronten. Riktigt kul är det men verligen något jag ska utöka mina kunskaper innom. Till bilderna jag fått till på mig själv kan jag inget annat än vara nöjd över. Redigeringen försöker jag hålla så simpel så möjligt men att ändå få till de lilla extra i bilderna. 2016 var ett år där den vita väggen var något som störde mig då jag upplevde bilderna tjatiga. Hur lätt var det inte att lösa de problemet? Åkte till ikea och köpte den mörkaste filten jag kunde hitta, billig var den dessutom. Hänga, klämma fast mellan möbler eller tejpa fast har varit min lösning. Tycker dem flästa självporträtten har sin charm på sitt egna sätt och därför är näst intill alla mina favoriter, haha.
 
 
 
 
 
 
 
 
Som sagt tycker jag mig själv se en otrolig utveckling när det kommer till självporträtten. I början tyckte jag nästan det var pinsamt att ta kort på sig själv och lägga upp det på bloggen. Idag kunde jag inte bry mig mindre, tycker bara det är otroligt kul med hela processen. Från att få en idé, ta fram allting, fixa iårdning sig (behövs absolut inte men alltid lite kul), få till inställningarna på kameran, redigera och slutligen få till en härlig bild. Alla dem delarna är något jag älskar att gå igenom och gör det inte för någon annan än mig själv. Lite som terapi för mig, jag går in i min zone, haha. Vad jag önskar inför framtiden när det kommer till självporträtt är att jag fotar mer helkroppsbilder, mera utomhus i olika miljöer men kan även se mig själv fota innomhus med någon rolig bakgrundsfärg. Börja leka lite med olika vinklar och inte alltid ta framifrån. Fortsätta leka med olika ljussättningar men även komposinering och hur jag placerar mig själv framför kameran är någon jag tänkt fokusera på. Vi får helt enkelt se vad framtiden har att ervjuda och om jag sitter här igen om 10 år och gör ett liknande inlägg. 
 
 

Jag är bland den bästa chaufför du kan hitta!

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
 
 
Tjena, hur är det med er? Med mig är det helt underbart. Livet rullar på åt rätt håll känner jag. Har lite motgångar till höger och vänster men inget som inte går att handskas med. Panikattackerna har åkt på semester för tillfället och hoppas på att den stannar där. Ångesten vill däremot hälsa på lite då och då, inte allt för ofta som tur är. Annars så har jag en hel del framför mig att se fram emot och kan knappt bärga mig, ska bli riktigt kul och är väldigt förväntansfull. 
 
Vet ni? Jag är, som titteln lyder, bland den bästa chaufför du kan hitta... Om du vill köra vilse och hitta nya fina ställen så ja, då är jag bäst på de jag gör. Lite åt fel håll har det helt klart rullat för mig. Skulle köra hem från Stockholm en dag men av någon anledning så tog jag fel väg och hamnade i Nyköping. Bor i lilla Flen och finns ingen anledning för mig att åka via Nyköping. Chocken där när jag såg skylten Välkommen till Nyköpings kommun. "Men va? Hur har jag hamnat här?" Har sedan den dagen märkt att jag inte alls kommer överens med GPS:n på mobilen. Antingen de eller så är det mina lyssnar kunskaper som är bristande. Eller, eller så kan det vara så att jag helt enkelt inte kan vara chaufför till mig själv samtidigt som man ska vara kartläsare. Så är det nog, helt klart. 

Mixing colors

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
 
Tre bilder jag tog för någon månad sedan. 

01052017

 Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
 
 
Godmorgon. Var ni och tittade på någon brasa igår? Inte va jag de, själv satt man hemma och stirra upp i taket. Somnade tillslut och här sitter jag idag, med frukost framför mig och ska straxs åka iväg till jobbet. Senare ikväll ska jag försöka redigera lite bilder samt träna här hemma. Brukar inte gå så bra med att träna hemma då jag gärna vill göra det med vikter men jag ska nog få ihop det. 

Bilder från 2016

Dessa bilder är från 2016 som jag är osäker på om dem blivit upplagda. Tog bilderna till en gamal klasskompis som behövde lite bilder till deras skolprojekt. 

Pink and green

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8 
 
Har sett liknande bilder på pintrest ett bra tag och kännt mig inspirerad till att ta mina egna bilder. De var lite klurigt men super kul att få upp ljusen på rätt sätt och slutresultatet är något jag är jätte nöjd över!

21122016

Som ni kanske märker är bloggen inte högsta prioriteringen just nu. Har en del i huvudet som jag försöker få till, jobbar och orkar inte riktigt ta tag i att redigera bilder jag fotat. Brukar redigera dem på helgerna med denna är lite fullbokad med en hel del på schemat, ska dock försöka finna tid för att få upp några nya bilder att smycka bloggen med. Inga löften här inte, ska ändå göra mitt yttersta.

 
Annars mår jag rätt soppigt då jag går runt och hostar varannan minut. Känns som att någon delar hjärtat i 1000 varje gång jag hostar vilket givetvis är obehagligt. Försöker dricka mycket te med citron i men även lite riven ingefära. Får vi se om det giver något. 
 
Julafton är precis bakom hörnet och presenter till familjen har jag köpt. Ska bli kul att se reaktionerna på dem olika klapparna. Hoppas på att pappa kommer få dig ett gott skratt till det lilla rimmet jag och systern har knåpat ihop tillsammans med hans julklapp.
 
 
 
Tidigare inlägg