Har ringt vårdcentralen för att få hjälp med att bearbeta bort detta. Dem har dock semester så 19 augusti har jag fått min tid. 19 AUGUSTI!?! Kroppen tror att den ska dö nu, jag har ångest nu. Snabbt som bara den vill jag bearbeta bort detta innan det eskalerar. Tacksam för att hon på telefonen tog mig på allvar och gav mig snabbaste tiden möjligt men de gör det inte mindre tungt. 

 

Har hört att det ska vara bra att träna för att jobba bort detta. Har därför börjat gymma igen. Blir som en morot att ta sig till gymmet, vill inte leva med denna kännsla. Efter träningspasset har jag dock kännt mig döende i kroppen. Pulsen är hög och kroppen känns som den fått i sig något jag absolut inte tål för andningen blir väldigt tung ett bra tag efteråt. Jag vet, åhh vad jag vet att jag inte kommer att dö. Kroppen reagerar dock som att den ska.

 

Ibland undrar jag om detta är någonting jag kommer få leva med livet ut. Att man lyckas bearbeta bort det en stund för att det sedan ska komma tillbaks? Samtidigt vill jag inte tänka så, känns som man då gett upp och bara accepterat läget. Som att man tillåter sig sjunka i hålet av ångest. Nopp, de är inte jag och de tänker jag inte göra. Bearbeta bort detta är målet. Fram till min tid hos vårdcentralen får jag kämpa själv, lära mig att andas men syfte att rensa tankarna. Sänka pulsen och ha fokus på det allra positiva i livet!

 

En sammanfattning på det hela. Jag mår bra, väldigt bra men har börjat få ångest igen. Varför? Vet inte. Men jag mår bra om man bortser från ångesten och kämpar på💪