En orolig dag
Vaknade kring 04:30 och kunde inte somna om. Om det var för att hela kroppen kliar eller för att jag var kissnödig vet jag inte. Där låg jag iallafall, vaken och funderade starkt på hur jag skulle ta mig ur sängen utan att väcka Krietofer. Han är ju en sådan som vaknar av att man öppnar ögonen, typ 😂 Idag var jag dock en smidig ninja i mina nio månaders gravida tillstånd. Lyckades ta mig ur sängen obemärkt, till och med göra mitt och återvända till rummet utan att ha blivit avslöjad. Men, jag var uppenbarligen inte lika smidig ninja när jag skulle krypa ner i sängen som när jag lämnade den. Då vaknade han till 😂
I och med klockan så somnade han om men de kunde inte jag. Fram till klockan åtta satt jag och redigerade bilder samt läste lite bloggar. En mysig morgon där man fick en del gjort på datorn. Tillslut kändes det som att de var dags att kicka igång dagen, magen kurrade och jag orkade inte ligga kvar i sängen längre😂 Kom då på att " men, jag har inte kännt bebisen röra sig på samma sätt som den brukar göra på morgonen". Faktiskt hade jag knappt kännt någon rörelse alls vilket jag brukar när jag ligger kvar i sängen, brukar vara värsta partyt där inne. Kroppen välde över med oro, men försökte snabbt att inte tänka de värsta. I kombination med oron slängde hormonerna på lite tårar i mixen men de va bara att ta ett djupt andetag och samla sig. Vi kom överens om att äta frukost först och har inte bebis rört sig efter de ringer vi förlossningen för att se vad dem säger. Frukosten slank ner men inga rörelser... Ringa förlossningen fick de bli. Där sa dem att jag skulle testa att lägga mig på vänster sida och ta det lugnt i någon timme, avvakta och se om lillen ville starta dagen eller inte.
En timme går och bebis hade knappt rört på sig, en liten buff här och en liten där på hela den timmen. Kändes inte jättebra i själen så ringde tillbaks till förlossningen där dem sa att vi skulle rulla in omkring 12. Sagt och gjort, där var vi vid förlossningen på sjukhuset vid den tiden. Kristofer fick vänta utanför och jag fick kliva in i ett rum, kissa i en kopp och sedan ta blodtryck. Tydligen va blodtrycket lite högt men dem la ingen större vikt på de då utan dem kopplade upp mig till ctg för att se till så bebis mådde bra. Där låg jag i kanske 40 minuter, lyssnade väldigt svagt på hjärtljuden av vår lille samtidigt som mer och mer rörelser började ta form i magen. En liten buse, tänkte jag när jag låg där. Men, känns bättre att åka in och kika en gång för mycket än inte alls. Efter 40 minuter kom dem tillbaks för att koppla från ctg och kunde då konstatera att bebisen mådde bra. Hon jag pratade med tackade för sig och jag kilade iväg till väntrummet där Kristofer satt och vänta. Redo att berätta för honom vad dem hade sagt sprang en läkare ut och bad mig komma tillbaks igen, dem hade glömt att säga att ett till blodtryck behöver tas då de första låg så högt. Tja, denna gång låg det ännu högre men de trodde dem kunde bero på att jag hade hunnit gå ut till väntrummet. Dem beslöt sig för att ta blodprov för att se om det inte har något o göra med havandeskapsförgiftning, sen fick jag sitta där en stund till för att "vila" kroppen. Tror jag satt där i 40 minuter och bara väntade och väntade. Någon gång där emellan kom dem in med medicin som ska sänka blodtrycket. Efter en lång väntan blev det blodtryck igen, denna gång hade medicinen funkat något men inte tillräckligt.
I och med klockan så somnade han om men de kunde inte jag. Fram till klockan åtta satt jag och redigerade bilder samt läste lite bloggar. En mysig morgon där man fick en del gjort på datorn. Tillslut kändes det som att de var dags att kicka igång dagen, magen kurrade och jag orkade inte ligga kvar i sängen längre😂 Kom då på att " men, jag har inte kännt bebisen röra sig på samma sätt som den brukar göra på morgonen". Faktiskt hade jag knappt kännt någon rörelse alls vilket jag brukar när jag ligger kvar i sängen, brukar vara värsta partyt där inne. Kroppen välde över med oro, men försökte snabbt att inte tänka de värsta. I kombination med oron slängde hormonerna på lite tårar i mixen men de va bara att ta ett djupt andetag och samla sig. Vi kom överens om att äta frukost först och har inte bebis rört sig efter de ringer vi förlossningen för att se vad dem säger. Frukosten slank ner men inga rörelser... Ringa förlossningen fick de bli. Där sa dem att jag skulle testa att lägga mig på vänster sida och ta det lugnt i någon timme, avvakta och se om lillen ville starta dagen eller inte.
En timme går och bebis hade knappt rört på sig, en liten buff här och en liten där på hela den timmen. Kändes inte jättebra i själen så ringde tillbaks till förlossningen där dem sa att vi skulle rulla in omkring 12. Sagt och gjort, där var vi vid förlossningen på sjukhuset vid den tiden. Kristofer fick vänta utanför och jag fick kliva in i ett rum, kissa i en kopp och sedan ta blodtryck. Tydligen va blodtrycket lite högt men dem la ingen större vikt på de då utan dem kopplade upp mig till ctg för att se till så bebis mådde bra. Där låg jag i kanske 40 minuter, lyssnade väldigt svagt på hjärtljuden av vår lille samtidigt som mer och mer rörelser började ta form i magen. En liten buse, tänkte jag när jag låg där. Men, känns bättre att åka in och kika en gång för mycket än inte alls. Efter 40 minuter kom dem tillbaks för att koppla från ctg och kunde då konstatera att bebisen mådde bra. Hon jag pratade med tackade för sig och jag kilade iväg till väntrummet där Kristofer satt och vänta. Redo att berätta för honom vad dem hade sagt sprang en läkare ut och bad mig komma tillbaks igen, dem hade glömt att säga att ett till blodtryck behöver tas då de första låg så högt. Tja, denna gång låg det ännu högre men de trodde dem kunde bero på att jag hade hunnit gå ut till väntrummet. Dem beslöt sig för att ta blodprov för att se om det inte har något o göra med havandeskapsförgiftning, sen fick jag sitta där en stund till för att "vila" kroppen. Tror jag satt där i 40 minuter och bara väntade och väntade. Någon gång där emellan kom dem in med medicin som ska sänka blodtrycket. Efter en lång väntan blev det blodtryck igen, denna gång hade medicinen funkat något men inte tillräckligt.
Hungrig, de började jag verkligen bli och någorlunda frustrerad över allt blodtrycks tagande. Framgick inte riktigt varför dem skulle ta det så ofta och vad problemet är om det låg högt. Sen var jag så seg och tänkte inte på att fråga heller. Tack och lov fick jag lämna rummet i någon timme för att fylla på med energi och komma tillbaks sen för att få höra provresultat för blodprovet. En simpel ost och skink macka tillsammans med drickan mer har aldrig suttit så fint. Jag och Kristofer satt där och fyllde på med energi, och även om han inte får följa med in så är jag tacksam att han är nära. Känns tryggt i själen på något vis❤
Efter en timme traskade vi oss tillbaks men fick sitta och vänta ännu längre. Tillslut fick jag komma in igen och gissa vad, ta ännu fler blodtryck. Upp mot fyra gånger om jag minns rätt😂 Hela vistelsen på sjukhuset slutade med att blodprovet inte visade något avvikande vad jag minns, blodtrycket var fotfarande för högt trotts medicin men fick med mig några tabletter och en ny tid till sjukhuset dagen därpå. Man lämnade ju det hela med en hel del funderingar samtidigt som man var glad att bebisen mådde bra i magen. Jaa, de va väl bara att återvända dagen därpå för att se vad som händer då...
Kommentarer