Att se er le 💖

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
Att se mina syskon le och skratta gör gott i hjärtat mitt. Älskar verkligen att se dem le. Vill det bästa för dem och att se deras lycka får mig att må bra. Ett stort pluss är ju att jag får ta del av dem små stunderna i deras liv, ett större pluss är att föreviga det med bilder. Mycket kärlek till mina fina syster, mycket kärlek💖

Huvudverk?

 
Bild från mobilen. Fotade med kameran från detta tillfälle så dem bilderna kommer snart😙
 
Sitter på bussen, första gången på länge. Börjar lite senare, första gången på länge. Vad som däremot verkligen är första gånger på vad som känns som evigheter är att jag inte har huvudverk. Eller huvudverk kan jag fotfarande få men inte alls lika ofta, inte alls lika smärtsamt och framför allt inte alls lika dödande på energin. Starkt att använda de ordet... dödande. Men i ärlighetens namn var huvudvärken just de, dödande för energin. Så pass att jag knappt orkade ta mig upp för att jobba. Varför jag inte bara ringde in sjuk är ju för att man måste leva. Leva gör man genom föda och föda kostar vet ni.
 
Att slå upp ögonen på morgonen med vetskap att dagen mestadels kommer innebära smärta och kämpande är jobbigt. Att gå och lägga sig med vetskap att morgondagen kommer se i princip ut som den som just passerat, ännu jobbigare. Jobbigast är ju att jag kännt mig så orättvis och ohjälpsam här hemma. Svårt att göra något när kroppen verkligen inte okrar men har försökt stenhårt. Varje gång jag försökt kan jag själv tycka att det inte räckte hela vägen och att jag skulle kunna ha gjort mer. Ännu värre mådde man dem veckorna sambons dotter är här. Vill leka med henne, vill gå ut till parken för att gunga eller leka i sanden. Blev så ledsen för 98% av alla gångerna orkade jag inte. Ibland tvingade jag mig ut för hennes skull, för att hennes skratt och leende när man puttar på gungan gjorde en själv glad. De fick en att glömma bort smärtan för en sekund, känslan av att kroppen snart bara lägger ner och kolapsar. Dem gångerna jag orkade ta mig ut så var det absolut värt det, som belöning fick man höra de genuina skrattet och se de gulligaste leendet. 
 
Hur känns det då? Åhh, jag är så mycket piggare, så mycket gladare och uppskattar livet betydligt mer. Uppskattade livet förr med men livskvalitén bara störtdyker när man har 0 energi. Jag är glad för igår hade jag tillexempel energi till att städa undan i lägenheten. Sprang runt i nästan varje rum och plockade. Något som var rena tortyren förut för att energin till det bara inte fanns. Igår kände jag mig även utvilad när jag vaknade, helt klart första gången på länge. Är så glad att energin för det mesta är tillbaks. Känner mig lite läskig vid matbordet då jag kan komma på mig själv att sitta och bara stirra på sambon och hans dotter när dem busar med varandra. Där sitter jag, framför dem, och bara stirrar. Sitter där och lagrar stunderna, sätter dem små detlajerna på minnet och bara känner hur koppen fylls med glädje. Glädje men framför allt kärlek till dem båda. Är så glad att få dela mitt liv och min vardag med just dem två och att få sitta där vid matbordet och höra skratten som fyller rummet. Kanske låter lite klyschigt eller som att jag överdriver, men noooo. Känner uppskattning till livet på ett helt annat sätt nu. Uppskattar små saker likaväl som stora på en helt ny nivå. Och tro nu inte att jag har gått utan huvudverk i två dagar, får det nästan att låta så haha. Har nog varit smärtfti i en- två veckor. Bliss på riktigt! 
 
Vet jag varför jag hade denna hemska huvudverk då? Japp. Troligen på grund av en hormonspirla. Helt sjukt. Var hos vårdcentralen så mycket att jag trode jag skulle bli fattis, typ. Ne nu överdriver jag men var där en del. Fick säkert 8:ish tabbleter utskrivna som inte funkade. Men all along var det en spiral detta berodde på. Helt sjukt!!  För säkert en månad sedan var jag och bytte ut den till en i koppar. Helt frid och fröjd var det inte dem första två veckorna men sen, sen släppte huvudverken sakta men säkert. Nu känner jag mig mer levande, mer pigg och absolut mer glad. Wihhii för mig. 
 
Ne nu måste jag strax kliva av bussen så kan nog fortsätta på detta en annan gång. Byy så länge💖

Josefine tog studenten, fy vad hon är bra💪 #2

Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 

Josefine tog studenten, fy vad hon är bra💪

En evighet, en kort sekund... Eller något. Man vill ju allt önska att det var en sekund sedan syrran tog studenten men det är närmare en evighet sedan. Eller det var nog att ta i. Nästan en hel sommar har passerat och bara för några dagar sedan fick hon bilderna jag tog från den stunden, haha stackarn. Som hon har tjatat. Eftersom att syrran har fått bilderna tänkte jag även att ni som läser min blogg skulle få ta del av några guldkorn från utspringningen samt flaket. 👇
 
Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8