15012018
Bild från Thailand, tagen med Samsung Gs8
\n
\nAnnars då? Livet rullar framåt, har försökt mig på att redigera bilder från Thailand men segt går det. Både för att datorn är otroligt, otroligt (!) seg men även för att jag är seg, haha. Känns som det blev en hel del bilder och majoriteten av dem är jag inte sådär jättenöjd med. De leder till att motivationen att fortsätta redigera inte riktigt finns där men ska försöka ta tag i mig själv nu i helgen! De är ju så kul att titta på de färdiga resultatet och faktist kunna bläddra igenom resan i bilder!
\nTror anledningen till att jag är missnöjd med bilderna är för att jag inte fotat på ett tag. När jag sedan tog bilder i Thailand va man väl lite ringrostig och tog bara för att få minnen ner på bild, typ. Ska samtidigt inte sitta här och säga att alla bilder är få dåliga, verkligen långt ifrån. Många är riktigt fina och sådär semester mysiga. De som fattas nu är att få dem redigerade! Lycka till till mig själv säger jag bara haha
Nytt år, nya mål
Godagens!
Hela 12 dagar har gått sedan datumet 2017 inte längre är. The new it är ju självklart 2018. Normalt brukar jag tycka förändringen på år är en jobbig övergång. Att komma ihåg att det nu är ett nytt år osv. Har bara riktigt svårt för de. Men detta år, 2018, tycker jag inte är så främmande och konstigt. 2018 känns lite sådär, som ett mysigt och härligt år. Kanske är det mitt år där massa spännande saker kommer ske? Vem vet.
Hur som, nytt år innebär ofta nya mål. Till en början tänkte jag att ehh, de är inte nödvändigt med att sätta mål, bara köra på som vanligt. Nu sitter jag på bussen och känner inte desamma, vill sätta upp mål för detta år. Mål jag verkligen ska sträva efter! Here it goes...
Hela 12 dagar har gått sedan datumet 2017 inte längre är. The new it är ju självklart 2018. Normalt brukar jag tycka förändringen på år är en jobbig övergång. Att komma ihåg att det nu är ett nytt år osv. Har bara riktigt svårt för de. Men detta år, 2018, tycker jag inte är så främmande och konstigt. 2018 känns lite sådär, som ett mysigt och härligt år. Kanske är det mitt år där massa spännande saker kommer ske? Vem vet.
Hur som, nytt år innebär ofta nya mål. Till en början tänkte jag att ehh, de är inte nödvändigt med att sätta mål, bara köra på som vanligt. Nu sitter jag på bussen och känner inte desamma, vill sätta upp mål för detta år. Mål jag verkligen ska sträva efter! Here it goes...
• Sluta sätta sådan stor press på mig själv
De va, vad både jag och kuratorn tror, största anledningen till att jag fick panikattacker till o börja med. Nytt år nytt jobb. Riskeyy! Nytt jobb innebär press att göra sitt yttersta och visa fram fötterna, visa att jag verkligen vill! När jag verkligen vill följer en stor press med och den måste jag börja tänka på. Det är okej att låta sig ta den tiden det behöver för att lära sig. Vad jag vet men måste säga till mig själv varje dag är att man inte kan lyckas med allt första gången, oftast behövs det lite inlärningstid och de ska det få ta!
• Pröva något nytt
Spännande! Vill testa något nytt. Vad vet jag inte men kanske något i form av en ny sport, våga göra något jag aldrig tänkt mig kunna göra tidigare. Man skulle redan kunna checka av denna punkt då de nya året inleddes med ett nytt jobb jag aldrig gjort tidigare meen... räknar inte med de haha.
• Fota mer, mer, mer!
Kameran ligger och samlar damm igen. Återigen är det dags att ta tag i den, ta ma but ut i (de just nu något kalla) Sverige och börja låta kreativiteten flöda. Vill ha massa fina bilder i form av minnen 2018! Vill ha massa fina bilder man kan skriva ut och se tillbaks till år efter!
• Få in träningen i vardsgsrutinen
Tappade lite, väldigt mycket igentligen, rutin på träningen under sommaren 2017. Jobb var mer prioriterat just då, kom ur träningsrutinen och här är jag idag. Målet är att träna minst 4-5 gånger i veckan. I dagens läge kanske det blir 1-2.
• Tänk på kosten och att äta alla måltider
Det slarvas. Inte ofta men förekommer. En stadig frukost är en bra start på dagen. Lunch och middag även dem viktiga! Helst vill jag klämma in något mellanmål här och var med. Att tänka på vad för godsaker jag stoppar i mig för som sagt, det här börjar slarvas.
• Spara pengar!
Har inte alla detta mål, haha? Ehh, detta år ska jag spara, spara och spara lite till. Fundera några extra gånger på om vad jag vill köpa verkligen behövs. Ska inte vara snål heller utan bara ekonomisk ;).
• Lägga sig i tid
Har haft problem med detta i många år. Är nästan alltid trött på dagarna, vissa dagar mer än andra. Mår som bäst gör jag om jag får sova 7 till 8 timmar vilket är målet för i år!!
• Kliv upp när alarmet ringer
Idag sätter jag alarm en timme innan jag måste vara utanför dörren. Allt för att få ligga i sängen och dra sig innan det verkligen är dags. Igentligen hör denna punkt ihop med punkten ovan. Tror inte morgonen blir så jobbig om man fått sina timmar.
• Läs många böcker, minst fem
Det är något med att läsa böcker, helst bra sådana. Att kunna fly vardagen en stund för att hoppa in i någon annans verklighet, någon annan berättelse.
• Våga ta för sig mer
Stora förändringar i rätt riktning i jämförelse med tidigare år har gjorts när det kommer till denna punkt. Känner dock att jag kan ta för mig ännu mer bara jag vågar. Det här har mycket med mig själv, min självkänsla och självförtroendet, att göra med. Våga fastän man känner sig osäker. Blir det fel så blir det, då får man ta det därifrån.
• Resa
Även fast jag ska spara pengar är det klart att man vill resa. En liten resa under helgen och en längre resa till varmare breddgrader sitter aldrig fel.
• Planera ut olika motiv för en tatuering
Vill tatuera mig och här velat de ett bra tag. Funderade på att göra de i Thailand när jag väl var där men visste inte vad för motiv jag ville ha. Just nu har jag en idé på vår och hur den ska se ut, ish.
• Inte ta skit utan stå på mig
Genom livet har jag alltid velat att alla i min omgivning ska må bra, se dem le. Många tar ofta de som en chans att kliva på mig och tro att dem kan styra och ställa utan att jag ska märka eller göra någonting åt saken. Många tror att dem kan köra över mig, säga hur jag ska bete mig, och att jag sedan bara ska finna mig i de utan att ställa ner foten. Tog rätt mycket skit 2017 men började tillslut stå på mig, inte ge efter och säga ifrån.
• Dagligen skriva om vad jag uppskattar
Planen är att antingen börja dagen med detta eller skriva lite vid dagens slut. Ibland känns det som att mitt tankesätt är väldigt negativt. Som värst är det när jag har ångest. Då blir allting negativt, allting blir mer mörkt och allting i huvudet blir nedstämd. Vill göra detta, för att förhoppningsvis kunna lätta på tankesättet vid just dem tillfällen och få tankarna att fokusera på de positiva här i livet.
Känns som jag skrivit helt normala mål man har varje år. Skillnaden från förra året är att jag inte. Ara skriver detta för att, utan vill verkligen avklarad dessa mål i år. Har ni några mål för i år?
Panikångest
Har tömt datorn på bilder, denna va den ända jag hitta. En bild på lilla mig.
Panikångest, helt förjävligt. Att komma till jobbet men känslan att du ska dö är inte kul. Panikångest, ångest och ångest. Kan andas men samtidigt känns det som man har något som blockerar luftvägarna. Helst av allt vill man bara give in till denna känsla, åka hem och lägga sig i sängen i hopp om att känslan ska försvinner. Det går dock inte, gör jag de låter jag panikångesten vinna. Men det är så fruktansvärt ansträngande, så fruktansvärt svårt att stå emot när allt man vill göra är att bara gå hem. Väl hemma orkar man inte göra någonting. Det räcker med att man har dessa känslor i någon timme, hell, en minut räcker. Blir helt slut i både kropp och skäl. Tänk er då om man har denna känsla hela dagen, orkar knappt tänka längre. Kämpar, då kämpar jag för att inte gå och lägga mig. Vill inte låta ångesten vinna, vill inte slänga bort min tid på dagen för att lägga mig i sängen. Att lägga sig brukar sällan hjälpa, det blir oftast inte bättre.
Min största rädsla har länge varit att misslyckas. Men för några månader sen var den rädslan inte lika stor. Då, i sin plats tog rädslan att leva med detta resten av livet över. Ska jag leva med att jag ibland får svårt att andas, toppen! Många gånger vill jag bara bryta ner i gråt av ingen speciell anledning, känslan av att explodera vilken sekund som helst för att man kämpar emot, den känslan är så stark. Då könner jag bra men panikångest, då är panikattackerna inte långt ifrån.
Jag är rädd, så rädd, att detta är något jag kommer få präglas med resten av livet. En annan rädsla jag har är att folk kring mig kommer tröttna. Att dem kommer tröttna på mig och ta sitt avstånd eller lämna mig för det. Många gånger säger jag inte att jag, där och då, har panikångest. Just för att jag inte vill tjata och trötta ut personer med just dem orden "jag mår inte jättebra just nu, har panikångest". Det känns som att folk tillslut kommer tro att jag skyller bort ett frånvarande och hängit beteende på ångesten, som att man tillslut tror att jag bara säger de för att ha något att skylla på. Hatar att säga att jag har ångest och skulle aldrig säga de bara för att så istället för att säga som det är låter jag det oftast vara. Har dock märkt att de inte heller är bra. När jag väl kommer till punkten att berätta så är det en viss lättnad. Men rädslan för att vara tjatig eller tappa greppet om den gnutta kontroll jag har från att få en panikattack, stoppar oftast mig. När det kommer till vissa personer kan jag även känna att, berättar jag tappar jag den gnutta kontroll jag har och allt kommer bara att rasa så fort att jag inte hänger med.
Jag är så fokuserar på att inte låta panikångesten vinna, att inte släppa greppet om den lilla kontrollen jag har om mig själv, att allt annat är ur fokus. Tankarna går i 110, jag hör knappt vad som sägs till mig då och måste säga va efter nästan allt. De mina vänner gör så ont. Känner mig respektlös och taskig mot personen som pratar med mig. Jag försöker lägga största möjliga fokus på vad personen säger, för jag vill veta, men jag kan inte. jag kan inte höra vad personen säger för jag kan iknte släppa taget om vart fokusen ligger just då, att hålla mig stark nog från att inte brista.
Jag hatar det här. Kan vakna och må bra men så fort jag kliver upp vet jag inte vad jag ska mötas av. Oftast har dessa starka känslorna dykt upp under tiden jag jobbat på Arlanda och befinner mig där. Ibland känns det som att jag ska dö när jag kliver in på jobbet, som att hjärtat ska explodera. (Det är inget problem med Arlanda i sig. Det är en trevlig arbetsplats med härliga människor. Tror det mestadels beror på att jag är understimulerad och får något otroligt mycket dötid). Försöker att inte tänka på hur dagen ska se ut, om jag kommer få ångest under dagens gång eller inte. På så sätt slipper jag mötas upp av ångest de första jag gör på morgonen. Men det här är oförutsägbart, jag vet inte om det kommer dyka upp under dagens gång eller inte, jag vet inte om jag kommer få åka hem med ork att göra saker eller åka hem och tvinga mig själv kämpa tills kvällstid. För jag vägrar lägga mig i sängen, då känns det som ångesten vann. Har jag panikångest en dag blir jag inte bara trött och frånvarande den dagen, känner mig helt borta i två tre dagar efter de.
Min största rädsla har länge varit att misslyckas. Men för några månader sen var den rädslan inte lika stor. Då, i sin plats tog rädslan att leva med detta resten av livet över. Ska jag leva med att jag ibland får svårt att andas, toppen! Många gånger vill jag bara bryta ner i gråt av ingen speciell anledning, känslan av att explodera vilken sekund som helst för att man kämpar emot, den känslan är så stark. Då könner jag bra men panikångest, då är panikattackerna inte långt ifrån.
Jag är rädd, så rädd, att detta är något jag kommer få präglas med resten av livet. En annan rädsla jag har är att folk kring mig kommer tröttna. Att dem kommer tröttna på mig och ta sitt avstånd eller lämna mig för det. Många gånger säger jag inte att jag, där och då, har panikångest. Just för att jag inte vill tjata och trötta ut personer med just dem orden "jag mår inte jättebra just nu, har panikångest". Det känns som att folk tillslut kommer tro att jag skyller bort ett frånvarande och hängit beteende på ångesten, som att man tillslut tror att jag bara säger de för att ha något att skylla på. Hatar att säga att jag har ångest och skulle aldrig säga de bara för att så istället för att säga som det är låter jag det oftast vara. Har dock märkt att de inte heller är bra. När jag väl kommer till punkten att berätta så är det en viss lättnad. Men rädslan för att vara tjatig eller tappa greppet om den gnutta kontroll jag har från att få en panikattack, stoppar oftast mig. När det kommer till vissa personer kan jag även känna att, berättar jag tappar jag den gnutta kontroll jag har och allt kommer bara att rasa så fort att jag inte hänger med.
Jag är så fokuserar på att inte låta panikångesten vinna, att inte släppa greppet om den lilla kontrollen jag har om mig själv, att allt annat är ur fokus. Tankarna går i 110, jag hör knappt vad som sägs till mig då och måste säga va efter nästan allt. De mina vänner gör så ont. Känner mig respektlös och taskig mot personen som pratar med mig. Jag försöker lägga största möjliga fokus på vad personen säger, för jag vill veta, men jag kan inte. jag kan inte höra vad personen säger för jag kan iknte släppa taget om vart fokusen ligger just då, att hålla mig stark nog från att inte brista.
Jag hatar det här. Kan vakna och må bra men så fort jag kliver upp vet jag inte vad jag ska mötas av. Oftast har dessa starka känslorna dykt upp under tiden jag jobbat på Arlanda och befinner mig där. Ibland känns det som att jag ska dö när jag kliver in på jobbet, som att hjärtat ska explodera. (Det är inget problem med Arlanda i sig. Det är en trevlig arbetsplats med härliga människor. Tror det mestadels beror på att jag är understimulerad och får något otroligt mycket dötid). Försöker att inte tänka på hur dagen ska se ut, om jag kommer få ångest under dagens gång eller inte. På så sätt slipper jag mötas upp av ångest de första jag gör på morgonen. Men det här är oförutsägbart, jag vet inte om det kommer dyka upp under dagens gång eller inte, jag vet inte om jag kommer få åka hem med ork att göra saker eller åka hem och tvinga mig själv kämpa tills kvällstid. För jag vägrar lägga mig i sängen, då känns det som ångesten vann. Har jag panikångest en dag blir jag inte bara trött och frånvarande den dagen, känner mig helt borta i två tre dagar efter de.
Vill nästan be om ursäkt för ett nedstämt inlägg. Kommer dock inte göra det. Många jag möter, även närstående, upplever mig som glad hela tiden. Nej, så är det verkligen inte, såhär kan det se ut ibland. Vet inte om man kan förstå vad jag skrivit, känns som det är virrigt. Sen hoppas jag verkligen, innerligen att detta inte är något jag ska behöva präglas med livet ut. Om jag nu måste göra det, att jag lyckats hantera detta på ett bättre sätt, lära mig kontrollera de någorlunda.
Slut på sås och Arlanda
Bild från min Instagram
Godagens, det är trötter som skriver. Har nästan bara lust att gå och lägga mig nu och sova tills imorgon men no, ain't happening. Ska äta upp maten jag lyckades laga. Vet helt ärligt inte vad det är för gryta jag fick ihop men med en hel del sås får man nog ner det. Sorligt för mig fanns det knappt kvar en tesked av såsen. haha.
Annars då? Jag har flyttat hemifrån och jobbar numera på Arlanda. Hur gick de till? De typ... bara hände, haha. Ne då, visste redan i september att jag fått jobbet. Lite spännande har det varit och än är. Jobbet på Arlanda är dock bara i sex veckor så söker för fulla rullar nya jobb. Kul för mig har några företag nappat på mitt CV, så vi får se vad det blir av de. Snart ska jag även åka utomlands utan familjen. Hur spännande är inte de?
Något mindre spännande är att jag inte orkat eller tagit mig tiden till att fota lite nya bilder. Kameran bara är i en låda bredvid sängen och har varit i lite mer än en månad. Ska dock försöka ta tag i mig själv när det kommer till att komma ut med kameran. Det är ju himla mysigt att se tillbaks i arkivet och se vad man gjort i bildform!
Tattoo Fixers
Bild från min Instagram
Ush, ikväll drunknar jag i ångest känns det som. Har haft ångest nästan halva dagen men nu, såhär på kvällskvisten, känns det himla tungt. Finner det svårt att somna med denna känsla så ligger därför och tittar på Tattoo Fixers. Ett försök att få tankarna på andra banor.
Jobb
Bild från Instagram när jag jobbade som elevassistent
Har inte jobbat nu på några veckor på grund av panikångesten samt panikattackerna. Lite till och från i några få timmar men inte hela dagar. Säsogen på detta jobb börjar dra sig mot sitt slut och det är minst sagt läge för att söka nytt jobb. Hur som satte jag mig igår och spånade lite där jag hittade en hel del tänkbart att jobba med. Det som är så otroligt tråkigt var känslan som dök upp från ingenstans. Blev helt skakis och ångesten kom sakta men säkert krypandes. Känslan var inte jätte tungt, men sådär precis lagom. Frustrerande då jag älskar och jobba och ser mig själv helst av allt inte rastlös till hösten. Får hoppas att detta går över snart eller att det blir mer hanterbart så man kan få ta sig ut i arbetslivet igen☺️
Förhoppningsvis händer det
Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
•••
Mamma håller inte med mig, pappa hejar på mig, syrran tycker att jag är galen men säger "go for it" och dem närmsta vänner tvekar inte om att jag kommer klara det. Själv sitter jag här och undrar vad det är för någonting jag gett mig in på. Drömmarna tyder på att en del av mig tvekar, funderar på om jag verkligen kan detta. Samtidigt så skrattar jag åt mig själv i drömmarna och säger säkert "klart jag kan, varför skulle jag inte?".
Vad är det jag skriver om kanske ni undrar? Blanketter till antingen något som kommer vara det jobbigaste och tråkigaste i mitt liv, eller de som kommer vara det roligaste äventyret jag gjort, har jag skickat in. Lumpen... I Finland. De är vad jag har framför mig, det är de jag vill lägga ner min tid på ett tag framöver.
Varför kan man fråga sig. Har på något sätt alltid tyckt att militären varit farsinerande och långt i mitt inre velat pröva på hur det kan vara. Samtidigt har tanken att söka till lumpen kvickt stängts ner, för jag är ju trotts allt tjej. Dumt nog är det så jag har tänkt, jag är bara tjej. Millitärs snubbar dök upp på skolan när jag gick i 8:an och intresset väcktes åter igen. Tanken att ställa upp på något liknande poppade upp men tviveln om att jag, som tjej, är för svag hindrade mig. Nästan. För, hallå, det är trotts allt en hel drös av tjejer före mig som har klarat detta. Varför skulle jag då inte göra det?
•••
Lumpen mina vänner, de ovan skrev jag någon gång i februari och sedan dess har jag varit i Finland på intervju och fått besked om att jag kommer göra lumpen snart. Lite nervös är jag då jag för det första inte kan språket, nästintill alls. För det andra har jag inte tränat regelbundet nu under sommaren och därför inte känner att fysiken är där jag önskar. Ännu mer nervös är jag då jag börjat få panikångest och så många berättar till mig att får jag inte till det, blir det inget för mig. Jag vill, åh herre vad jag vill detta. Jag vill utmana mig själv fysiskt och mentalt. Det känns som lumpen är ett steg för mig i livet jag bara behöver, en stark knuff för att lyfta mig själv. Men att få allt de ifråntaget för att jag helt plötsligt börjat få panikångest och panikattacker, förkrossad är de minsta jag blir.
Jag känner att det är denna gång eller ingen gång. Jag har fått min tid, mitt datum då jag ska infinna mig på plats. Kan jag inte då, så låter jag detta bara förbli en dröm som aldrig gick i uppfyllelse. Har haft detta som mål att komma till i säkert tre- fyra år. Planerat att ungefär ett år av mitt liv kommer gå till detta, så blir det inte av nu så låter jag det gå. Känner att jag inte kan fortsätta planera bort ett år av mitt liv, vill ju göra annat. Målet för mig är nu att göra mitt yttersta för att jobba bort panikångesten och panikattackerna, träna tills fysiken är där jag önskar och lite till. Jag vill detta, har velat så länge. Hela kroppen blir helt adrenalinfyllt bara jag tänker på det. Samtidigt måste jag acceptera att jag kanske inte kan, men målet är att jag ska ta mig till den punkten att jag kan!
Händelserik tisdag
Instagram bild
Annars så hade jag en händelserik tisdag, förra veckan. Syrran hamna på akuten för att hon kört av vägen med motorcykeln. När jag är påväg dit runt tio på kvällen kör jag självfallet på en älg. Var redan irriterad som det var på diverse saker i livet och att köra på den där älgen gjorde kvällen bara bättre, haha. Hur som så blev det inga allvarliga skador på varken bilen eller dem i den. Har för mig att jag bara körde på bakbenet på älgen. 40 minuter senare kunde jag åka iväg till syrran som mådda bra borta på akuten. Med en lite öm haka kunde hon åka hem. En himla händelserik kväll men kul va den inte där och då.
Vart har jag varit?
Mat och show - Finland
Följande bilder är från Finlandsresan jag gjorde den 10-14 april. Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
Buffet på båten är alltid lika lyxigt. Finns så mycket att välja på att man nästan får ångest men tom i magen är man aldrig när man går där ifrån.
Att titta på båtens shower på kvällskvisten är ett måste för mig. Gör jag inte det är det som att byta tradition för det är något jag alltid har gjort, sett på shower om det nu finns på båten. Denna gång så var det en blandning mellan dans, akrobatik, musikspelande och sjungande. Roligt att se!
29042017
Nikon D5100
Annars har jag fått godkänt på en kurs. Känns skönt att få det gjort och över med. Att lägga plugget på hyllan kommer inte hända för nästa steg är att börja plugga teori igen. Ska sikta mig in på att ta MC körkort nu i sommar. Det känns som att det kommer bli en tuff kamp för MC körkortet då jag även ska jobba på restaurangen.
Har även fått ett roligt besked om framtida planer jag har. Är nervös men samtidigt inte. Vill så gärna göra detta men en liten del av mig är oerhört osäker och rädd för att det kommer bli för jobbigt. Kommer klara det, de tror jag starkt på men som sagt är en liten del av mig osäker. Det är trotts allt många månader kvar innan detta sker så har tid att förbereda mig.
För två veckor sedan så befann jag mig i Finland. Kidnappade min farmor och farfar som fick agera tolk för mig då mina finskakunskaper är lika med -0. Nedå, lite finska förstår jag men inte tillräkligt. Vi var där i fem dagar och snacka om en rolig resa. Har fått lära mig en hel del grejer om både mig själv och andra.
Bilder från 2016
Dessa bilder är från 2016 som jag är osäker på om dem blivit upplagda. Tog bilderna till en gamal klasskompis som behövde lite bilder till deras skolprojekt.
Tre timmar
Vad borde jag göra just nu? Sova med tanke på att jag bara fått tre timmars igår. Vad gör jag just nu? Jo, jag sover inte utan sitter här men ångest över att ha låtit bloggen fått damma ett bra tag nu.
Halloj! Är allt bra med er? Med mig är det hyfsat bra. Har varit iväg på lite äventyr som jag kan berätta om lite mer någon gång i veckan (då jag inte har en dejt med sömnen). Annars har jag som sagt inte sovit in många timmar igår då jag satt uppe och skrev en uppsatts. Har även gjort det nu men är nära slutet på den så känner att jag gör det sista imorgon. Måste ju få i mig lite sömn så jag orkar jobba också.
Idag
Nikon D5100
Hur jag kan göra jordnötssmör. Blev super smarrigt och lätt var det!
Har du gjort någonting snällt till någon annan idag?
Har inte gjort något markant sådär. Men att hjälpa till med småsaker som att ta ut sopporna, diska, hjälpa syrran spela in en video är några av dem.
Vad var det svåraste du behövde göra idag?
Sparras på träningen. Av någon anledning grips jag av panik när jag står där med motståndaren framför mig. Denna gång var det bara syrran som stod framför mig när vi sparrades men det gör det inte mindre jobbigt för de. Lite stolthet kan jag ändå känna över mig själv då det gick betydligt bättre att sparras idag än vad det brukar göra.
Berätta om någonting du läst idag?
Jag läste lite snabbt att som nyblivna föräldrar så förlorar man upp till 6 månaders sömntid under dem två första åren. Onödig fakta är något jag älskar att slösa min tid på att läsa. Kom just på att jag även läst väldisgt snabbt innan träningen om bussolyckan som skedde idag. Där bussen välte med över 50 skolelever och 7 vuxna i. En del omkom samt att några blev skadade.
Lyckats med en hel del
Nikon D750 | Nikkor 28 mm 1,8
Tre bilder från en dag då familjen gick runt i jakt på något nytt och spännande. Jag har för mig att vi hittade en stor tomte på rea som pappa köpte hem men annars köptes inget intressant.
Sedan sist så...
-Har jag lyckats med det dummaste
Ena veckan blev jag magsjuk från ingenstans men lyckades snabbt återhämta mig. Veckan därpå lyckades jag äta en bit möglig cocos där jag därefter fick lida surt av konsekvenserna. Magförjiftning blev det för mig. Låg hela dagen därpå med fruktansvärd magont och ångrade bittert att jag omedvetet ätit något mögligt.
-Har tagit tag i mig själv och skickat in blanketter som antingen kan komma att vara det jobbigaste i mitt liv, eller fotfarande jobbigt men otroligt roligt.
Jag hoppas självfallet på de sistnämda. Vad det är tänkter jag ännu inte avslöja då det gör det hela mer verkligt. Vill fortfarande låtsats som att jag inte skickat iväg blanketterna.
-Har tagit ett till hål i örat.
Gjorde hål i tragus på högra örat. Otroligt nog kan jag sova på den sidan. Har hört att det ska göra jätte ont men icke för mig. Timmar efter att ha tagit hålet hade jag helt glömt bort de och slängde mig i sängen med högra örat mot kudden. Kom på de nytagna hålet efter att ha legat i sängen i fem minuter, så ont gör det inte nu i efterhand.
-Har jag börjat med ett nytt fotoprojekt.
Jag ska börja fota miniatyr leksaker och försöka få dem att se verkliga ut. Vill inte riktigt förklara helt vad för slags leksaker jag ska fota då det inte går så bra för tillfället. Känner att jag måste få till en okej bild som i sin tur kan hamna här där jag förklarar vidare på projektet.
-Har jag lyckats färga ögonbrynen.
Har länge tyckt att dem är för ljusa men inte orkar jag vakna tidigt på morgonen för att måla dem. Vet inte om det blev någon större skillnad. På jobbet finns det ett barn som kallar mig för Ms. Utan ögonbryn. Ett snällt barn de, haha. Ne, lite mörkare har dem nog blivit men inte tillräkligt för att se skillnaden. Ska nog vänta i två- tre veckor och sedan göra om det.
-Har jag lyckats ta 60 kg i marklyft.
De trodde jag inte om mig själv faktist. Det var en kväll på gymmet som jag körde marklyft. Jag stod och stirrade på vikterna och fick funderingen om jag skulle kunna ta 60 kg. Frågaded pappa vad han trodde där han tyckte att jag skulle pröva vilkte jag otroligt nog klarade. Kanske inte låter som mycket men jag försöker att ha tunga vikter men inte för tunga så att jag kan få in tekniken till en början så glatt överaskat blev jag att jag klarade det.
Ne, nu ska jag sova. Ha de bra!
Tränar för fullt
Godkväll. Just nu sitter jag med tanken att redigera lite bilder men hamnade här istället. Försöker komma ikapp med redigerandet då jag har oredigerade bilder sedan förra året. Hur som så va inte mina oredigerade bilder vad detta inlägget skulle handla om.
För ett bra tag sedan så gjorde jag illa fötterna och tappade sakta men säkert gnistan jag hade för att träna. Jätte tråkigt då jag verkligen älskar att träna. Gnistan är dock tillbaks och starkare än någonsin! Har verkligen funnit tillbaks till träningen och börjat älska den lika mycket som jag gjorde förr, om inte mer! Har tränat nästan varje dag i en månads tid (innan var det bara till och från), denna vecka har jag spenderat intill två timmar varje dag på gymmet. Det som får mig att vilja gå tillbaks att träna varje dag är att jag känner mig starkare, jag känner skillnad och jag mår riktigt bra!
Mål 2016
I början av 2016 skrev jag en del mål jag skulle vilja nå under året. Publicerade dock aldrig dem men sparade inlägget men målen som tur var. Tänkte att det kunde vara lite kul att se om jag nått mina uppsatta mål eller ej. Ska även göra liknande mål för det kommande året 2017, det blir dock ett annat inlägg.
1. Äta nyttigt - får ofta ont i magen för att jag äter fel saker
Har haft detta problem med magont hela livet men inte riktigt lagt någon större bemärkelse på det. Det blev dock betydligt mycket värre under 2016. För några månader sedan tog jag därför beslutet att utesluta allt som har med laktos att göra. Mår jag bättre av det? Hell yeah! Har jag ätit nyttigare detta år? Både jag och nej. Hade helt klart minskat konsumtionen av godis och chips men det hände ibland att det slank ner en eller två godis bitar här och där.
2. Sök jobb och jobba!
Mål uppnått! Oh boy have I workt! Mitt första jobb var på en restaurang, vilket var ett säsongs jobb under sommaren. Vilken rivstart av jobb jag fick mig. Va nästan aldrig hemma så mycket som jag jobbade under sommaren. Tro mig, det är inget jag klagar över. Märkte under den perioden att jag är något av en jobbnarkoman och hade jag fått bestämma, hade jag jobbat ytligare timmar. När de jobbet tog sitt slut dröjde det inte länge förens jag fick mig ett nytt jobb. Vikarie var jag i några månader tills jag sedan blev elev assistent, vilket jag än idag är.
3. Ta upp kameran och fota - det händer allt för sällan nuförtiden
Kameran stod för det mesta och samlade damm, men någon gång ibland tog jag upp kameran. Mot slutet av året var nog då kameran fick mest action där inspiration och idéer var (och är) på toppen.
4. Träna upp konditionen
Tränat har jag gjort men fokusen har inte legat på konditionen. Jag sprang på löpbandet här om månaden och blev förvånad att jag orkade springa så pass länge och inte blev lika andfådd som jag brukar bli. Så konditionen har blivit bättre men den har inte legat i fokus som jag velat.
5. Ta körkort!!
Mål avklarat! Körkort tog jag i november och vilken frihet man har. Jag upplever att livet blir lite lättare med körkort.
6. Tälta
Mål ej uppnått. Det var ett tag som planer gjordes på att tälta men inget hände med de.
7. Sträva efter lycka och skratta mer
Sträva efter lycka och skratta mer är något jag än idag strävar efter. Om man jämför hur jag mått till hur jag mår nu så har jag tagit mig några steg uppåt i trappan. Skulle ge denna punkt en halv bock då det är både jag och nej att jag lyckats.
8. Resa med någon kompis någonstans - har alltid velat göra det och hoppas på att få göra det i år!
Mål ej uppnått. Både för att jag inte haft någon som kunnat resa med mig men även för att pengarna inte riktigt funnits där. Har pengarna funnits där har jag sparat dem.
9. Våga mer! - Hade detta mål förra året men har isolerat mig själv så mycket att jag inte gör något jag inte är bekväm med. Så helt klart våga mer!!
Nja, mål avklarat men samtidigt inte. Har nog gjort lika mycket saker som jag varit bekväm med och inte varit bekväm med. Har vågat lite mer än förra året men inte tillräckligt för att det ska kunna bli en bock av mig.
10. Kör spontanare! Va mer spontan och göra saker som inte alltid är planerade. Lite i stil med att våga mer!
Har inte blivit många spontanare men stunder har definitivt funnits där. Syrran och jag åkte för att heja på Gnesta när dem tävlade i Viking Cup. Jag gick från att ha min kamera ena dagen till att ha sålt den andra dagen, helt oplanerat. Tycker ändå jag har kört en del spontanare för att denna punkt ska få en bock.
11. Göra något galet på en sommarnatt - Vet inte riktigt vad man kan göra med skulle helt klart vara kul
Mål ej uppnått. I och med att jobbade så mycket under sommaren han jag inte med mycket när jag var hemma. Jobbade jag inte var jag hemma och sov. När jag skrev dessa mål hade jag inte räknat med att jag skulle jobba under sommaren, fick dock en del roliga sommarnätter på jobbet.
12. Fiska i sommar!! - Det var ett bra tag sedan känns det som
Mål ej uppnått. Blir lite samma svar som punkt 11. Jobbet ockuperade mina sommartimmar så hade inte riktigt tid för annat.
Magi i Eskilstuna!
Nikon D750 | Nikkor AF 50/1,8 D
När det snöade för fullt så blev det detta vad min kamera fångade upp på bild. Tycker det ser riktigt magiskt ut, lite som stardust. Eller så kanske det bara är jag som ser det på de viset, vad vet jag ha ha.
Julen kom, och den gick. Ingen julkänsla fanns hos mig vilket är så tråkigt. Blir i vanliga fall helt nostalgisk vid nämnden av jul, men inte i år. Jag hade en trevlig jul med familjen men helt ärligt känndes det som en helt vanlig helg bortsätt från att man inte får öppna presenter på en sådan helg. Trevligt var det men misstänkter att det är saknaden av snö som gör så att julkänslan är rätt död. Hur som så hoppas jag att ni hade en riktigt trevlig jul!
Längtar så till nyår då jag vill ta bilder med tomtebloss. Efter att alla raketer åkt upp i himlen och prydat den med en massa härlig färg stannade jag och pappa kvar. Vi lekte lite med kamerainställningarna och fick till några coola bilder. Det har dock passerat snart två år så tror, eller snarare är jag helt övertygad om, att jag skulle kunna ta betydligt coolare bilder idag vilket jag ser fram emot!
21122016
Som ni kanske märker är bloggen inte högsta prioriteringen just nu. Har en del i huvudet som jag försöker få till, jobbar och orkar inte riktigt ta tag i att redigera bilder jag fotat. Brukar redigera dem på helgerna med denna är lite fullbokad med en hel del på schemat, ska dock försöka finna tid för att få upp några nya bilder att smycka bloggen med. Inga löften här inte, ska ändå göra mitt yttersta.
Annars mår jag rätt soppigt då jag går runt och hostar varannan minut. Känns som att någon delar hjärtat i 1000 varje gång jag hostar vilket givetvis är obehagligt. Försöker dricka mycket te med citron i men även lite riven ingefära. Får vi se om det giver något.
Julafton är precis bakom hörnet och presenter till familjen har jag köpt. Ska bli kul att se reaktionerna på dem olika klapparna. Hoppas på att pappa kommer få dig ett gott skratt till det lilla rimmet jag och systern har knåpat ihop tillsammans med hans julklapp.
Dancing queens - Finland
Nikon D5100 | Nikkor AF-S DX 35/1,8 G
Det som är så roligt med att åka båt är alla aktiviteter och uppträdanden dem har. Ibland blir man glatt överaskad när man kliver ut ur en affär och ser dem dansa loss. I detta fall va det till Abba låtar dem dansade och sjöng till. Ville nästan gå upp dit själv och dansa med dem då det såg otroligt roligt ut.